Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 De små hofven och lefnadskonsten. Venedigs kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SMÅ HOFVEN OCH LEFNADSKONSTEN.
187
det som i denna »sällskapsspegeb yttras om kvinnokärlek af öfverraskande finhet,
och man glömmer därvid, att mer än fyra sekler af småsinthet och plump tygellöshet
skilja oss från dessa människor.
I anslutning till de florentinska platonikerna söker man inom religionens värld för-
soning och fulländning af alla själskrafter. Man vänder därmed redan i grunden
tillbaka till den ridderliga poesiens stämning, och det är betecknande, att just vid
den tid, då prästerskapet åter drager sig till minnes sina gamla tänkesätt, äfven
hoflifvets smak och böjelser med afseende på form och innehåll vända tillbaka till
medeltidsromantiken. Vid denne Borsos af Este hof diktade Bpjardo (1434-94) sin
»Förälskade Roland» i den franska sagans om »Charle-magne» tillkonstlade riddarstil,
och den större skalden Ariosto åstadkom i »Den rasande Roland» det ännu mera be-
Carpaccio, skepp i hamnen.
Motiv från Ursula-legenden. Akademien i Venedig.
römda motstycket till densamma. Äfven Ludovico Ariosto fann gynnare och beundrare
i herrarne och damerna vid hofvet i Ferrara, som han allt emellanåt måste roa med
lättare stycken för deras fester, teater och maskeradupptåg. Tidigare hade Ariosto i
vredgade sonetter äfven tagit del i det politiska lifvet, - men med tiden slöts allmän
fred, och den sista versionen af »Orlando furioso» öfverräckte Ariosto ännu kort
före sin död (1533) till Karl V i Mantua. Ännu längre bort i tiden för oss Torquato
Tassos »Befriade Jerusalem» (1581), men just detta verk försätter oss med korstågs-
stämningens hela allvar fullständigt tillbaka till medeltiden.
Man kan icke säga, att renässansen till sin egentliga innebörd har utdött vid
dessa furstehof. Hvad som utgjorde dess väsen, gammal frihet och borgerlig kultur,
det fanns till slut blott i Venedig, och om också dess aristokrati visst icke förblifvit
oberörd af hofmannamanér, så finnes dock endast här en fortsatt kulturutveckling
utan det ofvannämnda anknytandet till medeltidskulturen. Under lång tid hade
Venedig stått fullständigt isoleradt, underkastadt andra betingelser och andra kulturinfly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
