Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 Västerländsk kultur och medeltida världsåskådning. Dante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 K. RRANDI, RENÄSSANSEN.
Men ännu en gång skulle hans ande genom den samtida världshistoriens gång
få en högre lyftning. En ny påfve af fransk börd föraktade plikten att residera i Rom
(Helvetet 19, 83). Till följd häraf kom, hvilket var någonting oerhördt, en tysk konung
öfver Alperna, och hos Dante uppflammade hoppet, att förhållandena i hans hembygd
skulle taga en bättre vändning. Han skyndade sig att i ett högtidligt, ja, öfversvinnligt
sändebref hälsa Luxemburgaren. Han lefde redan så mycket i idéernas värld, att
denne kejsare föreföll honom vara skickad af Gud. För skalden, som just var i
färd med att förläna folkspråket en högsta utbildning, sammansmälte på ett ytterst
märkligt sätt kejsarens traditionella begrepp med bilden af den nationelle Messias.
Långsamt gick den tyske kejsarens färd, hindrad af outsägliga vedervärdigheter.
Toskana hade de »brottsliga florentinerna» stängt för honom. Sjöledes anlände han
till Pisa, och när han därifrån lyckligt uppnådde Rom, måste han tilltvinga sig kejsar-
kröningen genom strid med konungen af Neapel. Därpå tycktes kejsardömet likväl
svinga sig upp till makt. Återkommen till Pisa fällde Henrik VII under bar himmel
sin dom öfver konungens af Neapel majestätsförbrytelse. Nya stridskrafter kommo
öfver Alperna för att gifva eftertryck åt kejsarens aktförklaring. Men när man brutit
upp mot söder, sveko krafterna långsamt kejsaren; han nådde endast fram till Buon-
convento vid Siena. Med hans död gick allt snabbt till spillo. De städse trofasta
pisanerna jordade samtidigt med den ridderlige kejsaren sina egna sista förhoppningar
under sin domkyrkas underbara skepp.
Måhända först då har Dante, orygglig i sin tro, nedskrifvit sin bekännelse om
kejsardömet i den latinska statsskriften om monarkien, det skolastiska beviset för
kejsardömets gudomliga urspung och förnuftighet och den publicistiska behandlingen
af den urgamla stridsfrågan om kejsar- och påfvedöme. Den nedärfda kulturens
idéer bemäktigade sig honom helt. Men under det att han fullbordade arbetet om
monarkien, hade han redan länge på folkspråket börjat gifva sista affattningen åt
sin kunskap om de gudomliga och mänskliga tingen i Divina Commedia, dikten om
Guds världsordning. Större har aldrig skolastiken gestaltats än i denna skaldens
vandring från jorden genom det tillkommande lifvets tre riken, genom helvetets
fasansfulla afgrunder, öfver skärseldens steniga branter till paradisets kristalliska
rymder. Hur högt lyfter icke det personligt upplefdas lidelse sig öfver systemet!
Dante är berättaren och hjälten. All världens vetande och känslor färgas af hans
egen tidigt uppväckta själ. Han förmår klättra uppför den vida skalan alltifrån de
fördömdes stelnade ondska ända upp till de mest upphöjda saliges strålande ödmjukhet.
Och dock förblifver alltjämt härunder skalden florentinen Dante. Den politiska
lidelsen bibehåller sin gamla förtärande glöd. Ännu en gång utspelas tidens hela historia
i lifvet efter detta, - och alla dessa krigiska tilldragelser, vid Montaperti och Cam-
paldino, vid Florens, Arezzo, Lyon och Rom, upplefver skalden på nytt. Partitagandet
är hänsynslöst, men intet europeiskt folk eger en historiebok, som så upphöjt
hjältarne till himrnelen och förvisat skurkarne till helvetet. Men måhända är följande
drag det allra förnämsta. Denne man, om hvilken Villani säger, att han varit stolt
öfver sitt vetande och hård i sina uttryck, talar och klagar väl som en den högstes
profet, som den gudomliga uppenbarelsens korade förkunnare, men han framställer
sig på samma gång i all sin mänskliga, helt personliga skröplighet, i sin kärleks-
kamp och sina förseelser, i sin hängifvenhet och sin innerliga tro. Han sjunker
under dessa sina heligaste vittnesbörd om sanningen ned inför »Guds allmakt, den
högsta visheten och kärlekens grundval» -
divina potestate, somma sapienza e il primo amore.
Mångfaldigt har i människornas historia benämningen växlat för den kraft, som
drifver vårt innersta väsen. De första italienarne kallade den Amore (kärlek), och
de, som kommo efter dem, förstodo detta ord. Dantes hälsning i Vita nuovas
första sonett gäller alla, som bekänna sig till denne härskare, och den sista raden
i hans gudomliga komedi prisar denna samma »kärleks makt, som för i ringdans
sol och stjärnor». _______
Dantes samtida började föreställa sig tankar och känslor i helt kroppslig gestaltning.
Formen var traditionell, men det sinnligt plastiska antika elementet, som låg bundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
