Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.8. Frankrikes kolonialpolitik i Asien, Afrika och Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N
FRANKRIKES
KOLONIALPOLITIK
l IASIEN,AFRIHA
OCH NORD-
AMERIKA
Ur Nieuhof, Gedenkwaerdige Zee en Lantreize, Amsterdam 1682.
I fransmännens natur förefinnes en skenbar motsägelse, som synnerligen klart
framträder i deras kolonialpolitik. Å ena sidan anses fransmannen vilja isolera sig;
han visar böjelse för bekvämlighet och glad lifsnjutning, känner sig bäst till rätta i
sitt eget fädernesland och hyser en viss motvilja för att lära sig främmande språk.
Häremot svär - å andra sidan - nationens nyckfulla oro, dess begär att vara och
betyda något utöfver sina egna gränser. Så kunde Frankrike erhålla glänsande repre-
sentanter bland upptäcktsfararne, förmådde redan tidigt utveckla sin sträfvan att
vinna stora kolonialland, har en lång tid framstått som en farlig medtäflare bortom
hafven till England och har på allra sista tiden åter kunnat svinga sig upp till makt
och anseende i andra världsdelar.
De orsaker, som under Ludvig XV:s regering ledde till grusandet af de storartade
företagen och satte framgången af den franska kolonialpolitiken på spel, äro af psy-
kologisk natur. Fransmännen sakna det sega lugn och den envishet, som på detta
verksamhetsfält ensamt vinna seger, de äro ett soldatfolk men inga sjömän, alltför
mycket fallna för ögonblickets ingifvelser och benägna för ofruktbara ridderliga äfventyr.
Nationellt högmod och intolerans hindrade dem från att riktigt nära anpassa sig efter
främmande förhållanden och motarbetade en sund folkblandning, som är ett lifs-
villkor, för att en ung koloni skall kunna uppblomstra. Deras affärsledning var ofta
usel och åsyftade blott att rikta ett litet fåtal, en trångbröstad byråkrati åstadkom
genom sina tryckande förordningar de mest förfelade resultat. Afundsjuka och intrig-
lystnad omöjliggjorde de bästa företag och störtade de dugligaste ledarne. Endast
alltför ofta egnade sig urspårade individer åt arbetet i kolonierna, hvaremot kapitalet
endast genom påtryckning från regeringen kunde förmås att intressera sig. Alltjämt
förblef kolonialpolitiken enskilda personers eller en grupp intressenters sak; en nationell
angelägenhet har den aldrig varit i Frankrike.
Förnämste upphofsmannen till den franska transoceanska samfärdseln var Ludvig
XIV:s store minister Colbert, ledaren för det franska kolonialväsendet. Redan kar-
dinal Richelieu hade beaktat detta intresse, likväl ej ur egentligen ekonomisk syn-
punkt. Hans idéer tog sedermera Colbert i arf och utförde dem storslaget. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
