Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.7. Hollands storhet och tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
ningsvärdt är, att tiden för deras största trångmål, från Antwerpens eröfring 1585
till Filip II:s död, tillika betecknar uppkomsten af nederländarnes herravälde till
sjöss. Alltför underlägsna för att till lands kunna bjuda spanjorernas krigsvana
regementen motstånd flydde deras bästa och käckaste män ut till sjöss. Så gaf haf-
vet, deras gamla förtrogne, upphof åt deras nationella pånyttfödelse. Känslan af
svårigheterna i en kamp mot öfvermakten frambragte en innerlig förtrogenhet med
vind och vatten, en otrolig rörlighet och slagfärdighet, säkerhet och själsnärvaro och
åvägabragte tillika talrika förbättringar i skeppsbyggerikonsten. Hela folket lyftes
genom sin förtviflade kamp för sitt ekonomiska och moraliska själfbestånd till en
kraftutveckling af nästan sagolika mått. Handeln blef icke lidande på krigets följ-
der; tvärtom, nöden blef uppfinningarnes moder. Antwerpens eröfring, Scheldes
stängande för handeln, hade till följd Amsterdams uppblomstring. Spanien blef så
kraftlöst och utarmadt, att konung Filip II råkade i förlägenhet för några tusen
pesetas, hvaremot nederländarne i sin handel och sin industri skapade grundvalarne
för sitt nationella välstånd. Själfva hansan måste på Nordsjön och Östersjön falla
undan för den ungdomligt uppåtsträfvande medtäflaren! Holländarne hade i Lissa-
bon kontor för sina uppköp; de gjorde Antwerpen till en stor nederlagsplats och
utskeppade specerierna till Nordeuropa. Äfven ost, smör och salt blefvo viktiga
exportvaror. Som återfrakt medförde de från Tyskland spannmål och i synnerhet
trävaror. De uppfunno sågverk, som drefvos med vindens tillhjälp, och gjorde sitt
land till medelpunkt för den europeiska trävaruhandeln. I Holland föll Beuckelson
på ideen att nedsalta sillen, hvilken därigenom blef en utförselvara i stor skala.
Redan 1562 sysselsatte sillhandeln i provinsen Holland 400, i Zeeland 200 skepp,
och 1602 utseglade ej mindre än 1500 sillfångstfartyg, under det att 20,000 männi-
skor fingo sin utkomst af detta näringsfång. Tyg från Leyden och linne från Haar-
lem åtnjöto öfverallt högt anseende. Det sistnämnda kostade ända till 14 fl. alnen.
Furstinnor kunde icke önska sig en vackrare present. Engelska tyger färgades och
förädlades i Nederlanden. De nederländska varfven erhöllo en vidsträckt betydelse;
öfver 1000 skepp byggdes där om året. Väldiga penningsummor flöto in. Regeringen
gjorde allt för att befordra det ekonomiska välståndet. I motsats till den spanska för-
valtningen förklarade man handeln fri på öppna sjön. Man ville blifva rik till hvarje
pris. Befolkningens täthet växte år för år, och med befolkningens och välståndets
ökning följde ökadt själfmedvetande och dristighet.
Ur denna stämning föddes öfvertygelsen, att Holland måste bekriga Spanien, ej
blott i Europa utan i de spanska transoceaniska besittningarne, i synnerhet i Indien.
En holländsk köpman, van Linschoten, hade på sina sjöresor kommit ända till Goa
och Bortre Indien. Efter sin hemkomst offentliggjorde han en skildring af sin lång-
resa, hvilken väckte stort intresse, särskildt genom framställningen af förhållandena
i de portugisiska kolonierna. Han beskref det föråldrade ståthållarväsendet, militär-
despotismen i förvaltningen, infödingarnes glödande hat mot sina undertryckare och
lät det framskymta som något öfver allt tvifvel höjdt, att ett med tillbörlig kraft ut-
fördt angrepp lätt skulle störta det portugisisk-spanska herraväldet. Man skulle må-
hända ännu häfva tvekat, hade det icke blifvit kändt, att engelsmännen redan hyste
liknande afsikter. Men med afseende på sjö- och kolonialpolitik gjorde holländarne
då för tiden anspråk på ledningen framför engelsmännen, hvilka ända till drottning
Elisabeths tid ansågos vara tröga och bekväma af sig. För att icke någon annan
skulle hinna dem i förväg, grepo de sig verket an och använde härvidlag ej samma
tillvägagångssätt som konkvistadorerna. De anställde inga soldater i regeringens
tjenst utan skötte det hela genom privatpersoner, hvilka endast erhöllo understöd
af kommunerna. De amsterdamska köpmännen Bröderna Houtman bildade ett slags
handelskompani i stil med våra dagars. De ställde gifna medel till förfogande för
ett noga bestämdt mål. Den första Indiefärden företogs från Texel med fyra skepp.
Ett år senare följde en expedition om åtta fartyg. Bröderna Houtman innehade
goda sjökort öfver Indiska hafvet och egde förfarenhet i umgänget med portugiserna;
de hade länge haft plats på det holländska jkontoret i Lissabon, men hade måst
lemna sin anställning på grund af ett mellanhafvande med inkvisitionen. Det ny-
bildade transoceaniska handelskompaniets skepp landade sommaren 1595 på Java,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
