Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.6. De nordliga upptäckterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Wahrhafftige historische Beschreibnng, Frankfurt a. M. 1613.
6. De nordliga upptäckterna.
De iberiska folkens häpnadsväckande framgångar väckte inom kort de nordliga
folkens uppmärksamhet och jämväl deras åtrå att få del af vinsten. Rätten att be-
fara de sydliga vattenvägarne kunde blott genom långvariga strider eröfras, emedan
portugiserna och spanjorerna förvisso skulle hafva uppbjudit sina yttersta krafter
för att häfda specerihandelns monopol. Läran om den fria täflan var då ännu icke
uppfunnen. Monopolet, enligt Houston Stuart Chamberlain en hos den ariska ras-
själen djupt liggande idé, eftersträfvades och fasthölls på alla områden. Först 1609
utkom den unge Grotii banbrytande skrift om de oceaniska farvattnens frihet.
Men det föreföll ligga inom möjligheternas område, att den sydliga sjövägen till
Indien och Amerika kunde ega sin motsvarighet i en nordlig sjöväg kring Europa
och Asien, kanske kring Grönland. Hvilka voro närmare till hands att slå in på dessa
banor än Mellaneuropas folk? Man skulle i så fall komma i besittning af sin egen
sjöväg till Ostindien och till Stilla oceanen och blifva alldeles oberoende af spanjorerna
och portugiserna. Ideen var så förledande, att de folk, som vid exploateringen af
den nya riktningen hufvudsakligen kommo i fråga: holländare, fransmän och engels-
män, ja, vid sidan af dem till och med ryssar och danskar hafva arbetat på dess
genomförande, ej med gemensamma krafter men i början likväl ej fientligt stämda.
Fiendskapen uppstod först senare, när någonting påträffats, visserligen icke kryddor,
pärlor och ädla stenar utan värdefulla hvalflskgrund och trakter med pälsbärande djur.
Ännu en gång, liksom vid upptäckten af vägen till Goda Hopps-udden och sjö-
vägen till Antillerna, var det italienarne, söm gjorde början. Än en gång hade de
dömts att arbeta, ej för sitt eget land utan för främlingar. Först ställde de båda
Cabot sin nautiska skicklighet och sin måhända ännu större talang som värfvare i
den nya ideens tjenst. Familjenamnet Cabot låter engelskt, men det beror endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
