Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.2. Cortez och Pizarro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riket förvandlades till det spanska ståthållarskapet »Nya Spanien»; staden blef
spansk statsegendom, och land och folk tilldelades eröfrarne. Den förseelse, som expeditionens ledare gjort sig skyldig till, öfverskyldes af has förtjenster. Karl V, som
gladdes öfver de skatter och konstslöjdalster, som Cortez skickat honom, utnämnde
honom 1522 till ståthållare öfver Nya Spanien. I denna egenskap har Cortez inlagt
betydande förtjenster beträffande förvaltningen och landets fortsatta utforskande.
Han återuppbyggde hufvudstaden på
ett modernt och präktigt sätt, så att
den redan efter tre år räknade 30,000
invånare. På det gamla gudatemplets plats reste sig den praktfulla
katedralen som ett minnesmärke
öfver den kristna trons seger öfver
hedendomen. Cortez ordnade förvaltningen, införde odlingen af europeiska sydfruktträd, utvecklade bergsbruket och gynnade metallindustrien. Öfvertygad om att det
funnes en genomfart från Atlantiska
hafvet till Stilla oceanen, föranstaltade han stora forskningsresor, ja
företog själf ett ytterst besvärligt
fälttåg till Honduras och flere färder
till den västra oceanen. Men blott
en enda gång, vid eröfringen af
Mexiko, har lyckan fullt stått honom
bi. Han föll offer för andras afundsjuka och förtal samt misstroende
från konungens sida. Ståthållarevärdigheten fråntogs honom, endast det
militära befälet fick han behålla.
Två gånger begaf han sig till Spanien i afsikt att föra sin talan. Han
blef kyligt mottagen vid hofvet och
i åratal uppehållen med obestämda
förhoppningar, tills han 1547 dog
i en by nära Sevilla, i likhet med
Columbus nästan glömd; hans rykte
hade fördunklats af Perus guldglans.
År 1522 hade några spanjorer,
som befunno sig på en upptäcksresa i Stilla oceanen, hört talas om
ett rikt och mäktigt land långt i söder. Bland besättningen befann sig
Francisco Pizarro, en tapper men obildad krigare, trolös, grym, rå, en
man af ett vildt sinnelag och väldig handlingskraft. Sporrad af det nya budskapet,
uppgjorde han ifrigt en plan att göra Cortez’ bragd efter. Som hans krigskamrat stod
den sege, soldatlikt öppne, äregirige Almagro vid hans sida. Men utan tillgångar
och rekommendationer, som de voro, möttes de af ständiga svårigheter. Endast
äfventyrarnes egna järnviljor höllo planen vid lif, tills ändtligen kronans stöd och
beskydd vanns.
Porträtt, som uppgifves föreställa Pizarro.
Ur Beschreibung von Amerika, Amsterdam 1673.
I september 1532 bröt Pizarro upp med 168 man för att eröfra ett rike, som sträckte
sig 400 mil i längd, omfattade vid pass 50,000 kvadratmil och i fält kunde uppställa härar på ända till 200,000 man. Peru var i besittning af en säregen, betydande
kultur, som man först på allra sista tiden lyckats att till en del utforska. Staten var
organiserad på teokratiskt socialistiska principer. I spetsen stod konungen, Inka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
