Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
många månader bland de svarte, lärde känna deras språk och iakttog deras seder
tills hans reskamrater åter afhemtade honom. Han påträffade delvis en gammal
kultur och var den förste egentlige Afrikaforskaren i modern mening.
Prins Henrik upplefde äfven den lyckliga utgången af ett handelsföretag till floden
Gambias mynning. Han dog 1460 med känslor af full tillfredsställelse. Det verk han
påbörjat kunde ej längre hejdas. Den smälek, hvarmed hans första företag hälsats, var
förstummad; den väg var inslagen, som skulle leda till hans folks framtida storhet
Ännu samrna år, som prinsen dog, upptäcktes Kap Verde-öarne. De nya idéerna vunno
en fullständig seger i Portugal. Omslaget förmådde regeringen att intressera sig för
saken, i det konung Johan II gjorde sig till ledare för de koloniala sträfvandena. När-
maste målet var att finna sydligaste punkten af detta Afrika, som syntes sträcka sig
allt längre mot söder, och därifrån sjövägen till Indien. Mannen, som skulle lösa
uppgiften, skulle inom kort framträda. Men dessförinnan måste en säker grund läggas
för ett så stort vågstycke, enär målet föreföll omöjligt att uppnå utan en längre färd
öfver vida hafvet. Framför allt måste man försöka vinna ökad färdighet i att orien-
tera sig på öppna hafvet. En af konung Johans första åtgärder bestod därför i att
tillsätta en astronomisk kommission, sammansatt af tidens lärdaste män. Den skulle
under ledning af biskop Diego Ortis föranstalta om förbättrade soltabeller för att under-
lätta beräkningen af solens och stjärnornas ställning på de sydliga breddgraderna
hvarest stjärnbilderna intaga andra lägen än på den norra himmelen. Den mest be-
tydande medlemmen af denna kommission blef tysken Martin Behaim.
Denne utgjorde en sällsam blandning af lärd man och lycksökare. Son af en
patncier i staden Niirnberg, var han typen för en bildad köpman. Han hade stu-
derat praktisk matematik hos den berömde Regiomontanus (Johannes Muller från
Königsberg i Franken) och ansträngde sig nu att utnyttja sina kunskaper i det praktiska
hfvet. Affärsresor förde honom till Nederlanden, senare till Lissabon. Hans astro-
nomiska insikter väckte uppseende, och man utnämnde honom till medlem af den
nyssnämnda kommissionen. Redan efter några år fick han tillfälle att pröfva värdet
af dennas arbete, enär han deltog i en stor upptäcktsfärd under ledning af Diego Cäo
Man tog nu Guineakusten formligen i besittning för Portugals räkning och uppreste
ofverallt vapenpelare. Därpå gick färden vidare söderut. Kongos mynning upptäcktes
(floden hette vid den tiden Zaire), och man vände först på höjden af Walfishbay till-
baka. Nu utrustades en ny expedition under Bartolomeus Diaz, och denna gång lyckades
man uppnå det varmt åtrådda målet, Afrikas sydligaste punkt. Vilda fruktansvärda
stormar förhindrade fortsättningen af färden. Diaz döpte därför Taffelbergets ogäst-
vänliga trakt till »Stormarnes udde», men när konungen erhöll den glada underrättelsen
som väckte förhoppning om att inom kort tid finna sjövägen till Indien, förändrade
han namnet med orden: »Nej, den skall heta Goda Hopps-udden».
Man trodde sig nu stå inför det slutliga målet Då yppade sig politiska förveck-
lingar, tronskifte uppstod, och härtill kom vidare en rivalitet från Spaniens sida
som kräfde långvariga diplomatiska förhandlingar. Man sökte därför tillsvidare utveckla
handeln på de hittills eröfrade kolonierna, särskildt utmed Guineakusten Behaim
tog icke längre någon del däri. Han begaf sig till Azorerna, där han gifte sig kom
Guldmynt från konung Emanuels af Portugal (fig. a, b) och det
spanska konungaparets Ferdinand och Isabella Vfig. c, d) tid
Berlin, Kgl. Miinzkabinett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
