Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Det västerländska statssystemets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Såtillvida stodo alla täflande makter, alla partier, oberoende af hvad som i våra
dagar kallas politiska och nationella åtskillnader, på kyrkans gemensamma grund.
Ingen ville låta utvisa sig ur kyrkan såsom affälling eller kättare, ty därmed var
hans sak såsom rättsgrundad i och för sig förlorad. Däremot sökte man af alla
krafter kasta samma beskyllning tillbaka mot medtäflaren och hans sak, om det på
något sätt kunde lyckas att föra en sådan bevisning. Utanför kyrkan fanns intet
hopp vare sig om själens frälsning eller om jordelifvets rätt.
En helt annan fråga, som icke betydde någonting för medeltidens människor,
men väl har sitt stora intresse för nutidens historiska forskning, är den, hvarifrån
denna kristliga rätt, som åberopades af alla med större eller mindre framgång, i
verkligheten ledde sitt ursprung. Det är ju historiskt oförnekligt, att denna rätt
ingalunda härstammade från Kristus och hans apostlar eller från bibeln, hur ofta
än dess utsagor plägade anföras till stöd för det ena eller andra krafvet. Dess verk-
liga källor äro att söka dels i den antika kulturen, vare sig hos de grekiska filoso-
ferna eller hos romerska lagstiftare och lagtolkare, dels i hvarjehanda, för det mesta
germanska sedvänjor och rättstankar, som gjort sig gällande vid det forntida arfvets
öfverflyttning till yngre släkten. Kristendomen såsom sådan har aldrig varit en rätts-
skapande makt, från sin begynnelse aldrig varit ämnad till någonting sådant, ehuru
dess inflytande, för såvidt som dess uppenbarelse kunde tillegnas, tedde sig inom den
mänskliga sammanlefnaden under rättens såväl som under andra samhällsmakters
hägn. Men för medeltidskyrkan ställdes rätten själf i hela sin massa under kristen-
domens helgd, bedömdes och utvecklades ofta från teologiska synpunkter, som icke
hade mycket med kristendomen i dess ursprungliga kärna att skaffa. Det var en
förvanskning af kristendomen, men det var tillika den högsta form, hvari medel-
tidskulturen kunde tillegna sig så mycket af den kristna uppenbarelsen, som lämpade
sig efter de gifna samfundsvillkoren.
Det var ej allenast den egentliga kyrkorätten, hvad som kallades den kanoniska
rätten, som sålunda helgades af kristendomen. Äfven den världsliga rätten ställdes
under samma helgd, ty världen lydde ju under kyrkan. De kristnade folkens lek-
mannarätt, så olika denna än kunde gestalta sig i skilda land, måste dock alltid
vara en kristen rätt, om än af annan art än den kanoniska, som för öfrigt också
kunde uppvisa sina lokala skiljaktigheter utan att därför mista någonting af sin giltig-
het. »Kristus är först i våra lagar», heter det i den äldsta fornsvenska lagboken,
som med skäl anses representera det germanska rättsmedvetandet i dess renaste
kynne, men som icke förty, liksom alla andra sådana medeltidsskrifter, är uppteck-
nad under kyrkans hägn och med dess tjenares hjälp och händer. All kristen rätt
under medeltiden var såtillvida kyrklig, om än i olika former, om hvilkas inbördes
företräden i vissa fall skilda meningar kunde förfäktas, ehuru alltid från samma
utgångspunkt, nämligen från kyrkans högsta och afgörande, från Krislus själf här-
ledda makt. Det är en ohistorisk, en modern och anakronistisk missuppfattning,
som röjes i försöken att ställa lekmannarält och lekmannaintressen i principiell mot-
sats under medeltiden mot kyrkan såsom sådan. Lekmän och klerker kunde ofta
nog drabba tillsammans, men aldrig utanför kyrkan, alltid endast inom kyrkan, som
båda tillhörde och ville tillhöra.
För såvidt som enligt modern terminologi staten är den »suveräna» makt, som
har sin rättsgrund i sig själf och icke erkänner någon annan öfver sig på jorden, så
fanns under medeltiden, såsom redan är framhållet, ingen annan stat i egentlig mening
än kyrkan, så långt den västerländska kristenheten sträckte sig. Alla konungariken
o. s. v. voro ingenting annat, rättsligen sedt, än korporationer inom denna stat.
Territorialgränser, nationsområden o. s. v. betecknade blott rättsbefogenheter, som
tillkomma sådana korporationer. Men den kyrkliga korporationsrättens utveckling
och dess tillämpning äfven inom det världsliga lifvet måste gifva dessa korporationer
större inre fasthet och skarpare afgränsnirig från hvarandra, dock alltid i anslutning
till den rådande uppfattningen af kyrkan såsom öfverskyggande dem alla. Kyrkan
hade inom sig utbildat en orubblig och ovillkorligen förpliktande »gudomlig» rätt,
vidare en »naturrätt», som också härstammade från Gud, men icke egde fullt samma
lielgd som den förra. Efter båda måste all annan rätt inom kyrkan, äfven konungars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
