Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Slaverna i Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA I SÖDERN.
681
i stor stil, som Balkanhalfön frambragt. Han vände hela sin makt mot kejsaren,
förvärfvade Västmacedonien, eröfrade Seres och lät 1346 kröna sig till »serbernas
och grekernas tsar», sedan han kort förut upphöjt sin serbiske ärkebiskop till
patriark. Midt under förberedelserna till Konstantinopels eröfring dog han plötsligen
1355 i sin bästa mannaålder. Så blef han en vägrödjare för ett helt annat välde
än serbernas. Under sina strider med grekerna hade han ofta mött osmanerna
som deras bundsförvanter eller soldenärer. Strax efter hans död satte de sig i
besittning af Gallipoli
och stängde för serberna
sjövägen till Konstanti-
nopel.
Dusjans rike om-
fattade - bortsedt från
Bosnien och Dalmatien
- nästan hela Balkan-
halfön : Serbien med dess
biland, Macedonien -
utom grekernas starka
bålverk Saloniki, som i
700 år trotsat slavernas
anfall - Vlachien eller
Thessalien, Albanien,
Epirus och Etolien.
Blott mot ungrarne var
han mindre lycklig och
höll sig vanligen ryggen
fri genom löften till påf-
ven, hvilka voro lika
litet allvarligt menade
som hans företrädares.
I de eröfrade områdena
kränkte han icke gamla
egorättsförhållanden och
förvärfvade rättigheter. I
sitt eget rike var han
den förste lagstiftaren
efter grekiska förebilder.
Dusjans Zakonnik är
ungefär samtidig med
Magnus Erikssons all-
männa lag i Sverige, Karl
IV:s Majestets Carolina i
i Böhmen och Kasimir
den Stores Wislicia i
Polen. Rikets ofantliga
utbredning åtföljdes icke
Representanter för dynastien Nemanja,
framställda i bön till Gud.
Slutbild i en serbisk psaltare i Hof- und Staatsbibliothek i Munchen.
af delarnes sammanfogning till ett helt i styrelse och förvaltning. Tsaren nöjde sig med att
efter frankiska feodala mönster, som sedan 13:de århundradet vunnit insteg på halfön,
öfverlemna de nyvunna områdena åt sina tjenstemän och adelsherrar såsom vasall-
ståthållare med nästan obegränsad makt. Sin son hade han låtit kröna till konung
och förlänat honom det egentliga Serbien, det öfriga hade han fördelat på sina
caesarer, despoter, sevastokratorer (efter det byzantinska schemat). Tsaren var allas
öfverherre. Men fadern-eröfrarens auktoritet fattades den nittonårige sonen-efterträ-
daren; från Stefan Urosj IV afföllo alla, hans äregirige farbroder Simeon, som lät
kröna sig i Trikala och härskade öfver Thessalien, Epirus och Etolien, en hel rad
af härskare i Macedonien o. s. v. Vid Stefans hof låg den egentliga makten i händerna
på tre bröder, af hvilka Vukasjin slutligen undanträngde Stefan och gjorde sig själf
Världshistoria II. ««
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
