Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Slaverna i Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA I SÖDERN.
677
Bulgarisk Isar med familj. Bulgarisk prins och bulgariska prinsessor.
Miniatyr ur en i privat ego befintlig handskrift. (Efter Schlumberger.)
den slaviska, att blott ett par ord och personnamn ännu i senare tid erinrade om deras
icke-slaviska ursprung; men sin turkiska vildhet har folket ännu länge bevarat och
författningen blef utprägladt aristokratisk och despotisk.
* I den nu utbrytande striden drogo grekerna mest det kortaste strået, men kristen-
domen blef alltmera spridd genom grekiska fångar. Bogoris, (852-888), efter hvilken
namnet Boris än i dag är populärt bland bulgarer och ryssar, mottog dopet från
Konstantinopel och hade Mikael III till fadder. Under honom infördes ock den
slaviska liturgien. I de första årtiondena af följande århundrade uppstod sedan den
stora mängden af kyrkoslavisk litteratur. Boris’ yngre son Simeon (893-927) be-
stämde själf, hvilka homilier skulle öfversättas till kyrkoslaviska eller bulgariska från
hans älsklingsförfattare Johannes Chrysostomos. Till sin uppfostran grek kände han
sig smickrad af att jämföras med Egyptens Ptolomseus och samlade omkring sig en
skara öfversättare och bearbetare, som icke blott skapade en oerhörd massa teolo-
giska böcker utan ock hjältesagor och legender, som under medeltiden spriddes öfver
hela Europa.
Under Simeons strider mot grekerna kallade kejsar Leo VI Filosofen ungrarne
till hjälp, men Simeon förband sig i sin ordning med petjenegerna och tvang
ungrarne att draga sig väster ut till den pannoniska steppen. Bulgarien hade emel-
lertid förlorat sitt område norr om Donau, och Simeon vände sig nu med all kraft
mot söder, eröfrade Adrianopel och belägrade förnyade gånger Konstantinopel. Det
med grekerna förbundna Serbien blef ock ödelagt. Han upptog titeln Caesar (tsar)
och skaffade sig en egen patriark i sin hufvudstad Preslav. Tydligen ville han
förena hela halfön under sitt välde. Men han dog under kriget.
Såväl den yttre maktutveckligen som det väldiga kulturarbetet hade varit för
brådstörtadt och h vilade för mycket på en enda man. Bakslaget kom därför mycket
snart. Simeons fromme son Peter (927-968) slöt fred med grekerna mot att få en
grekisk prinsessa till gemål och blifva erkänd som tsar, och den bulgariska makten
blef snart upprifven i inre strider. En af de missnöjde »boljarerna» (ädlingarne),
Sjisjman, lyckades i väster upprätta ett eget tsardöme af Macedonien och Alba-
nien med Ochrida till hufvudstad. Serberna i Gammalserbien, Montenegro och
Herzegovina sträfvade under sin storzjupan i Rassa (Novibazar) också efter oberoende
och togo nu af hat mot sina stamfränder parti för grekerna. Härtill kommo ock
religiösa splittringar, som fmgo ett ej ringa inflytande äfven i västra Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
