Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Letter och litauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
A. BRttCKiNER, SLAVERNAS INTRADE I VÄRLDSHISTORIEN.
magnaterna den böhmiske
Ungerns krona åt sin yngre, energiske son Johan Albrekt, genomdrefvo de ungerska
konungen Wladyslaws val, enär hans svaghet icke hotade
att sälta skrankor för deras maktlystnad, och denne
lyckades hålla sig kvar i Ungern emot sin broder.
Emellertid växte Polens anseende och makt. De
masoviska furstendömena hemföllo ett efter annat,
och i Schlesien fattade polackarne åter fast fot genom
köp. Såväl den nye ordensmästaren som vojevoden
af Moldau måste aflägga länsed. Då Kasimir 1492
dog, hade Jagellonernas rike sin största omfattning,
från Östersjön till Svarta hafvet.
Litauerna skyndade att välja Kasimirs yngre
son, den oduglige Alexander, till storfurste, polac-
karne åter valde Johan Albrekl, som bland alla
Kasimirs söner ensam ärft Jagellonernas energi.
Hans plan att insätla sin yngsle broder Sigismund i
Moldau misslyckades emellertid, då de af Wladyslaw
och Alexander ullofvade hjälptrupperna uteblefvo,
och på ålerlåget led konungen elt svårt nederlag i
Bukovina, hvilket medförde, att Moldau åler blef
oberoende af Polen. Efler Johan Albrekts förtidiga
död valdes Alexander af Litauen till Polens konung
(1501) och personalunionen skulle nu omformas till
en verkligt politisk och mera ingripande union
mellan de båda landen.
Under loppet af de 14:de och 15:de århundradena
hade de inre forhållandena äfven stadgat sig, den
monarkiska polska staten hade förvandlals till en
adlig republik med en konung i spetsen ungefär
som i grannstaten Ungern, men med den skillnaden,
att Polen var ett erkändt valrike. Kronan blef före-
mål för ansökning och köpslagan, och därvid utver-
kade adeln och det med densamma samverkande
prästerskapet de mest vidsträckta privilegier, så att
konungen i allt, äfven krigföring och fredsslut, blef
beroende af adelns vilja. Denna fann sitt uttryck
i de parlamentariska inrättningar, som först nu
utbildades. Förut fanns det blott colloquia, samtal,
vid hvilka fursten rådgjorde med sina tjenstemän
om landets angelägenheter och satt till doms. Dessa
colloquia för särskilda landsdelar bevarades, äfven
sedan dessa åter förenats till ett konungarike. Till
dessa landtdagar vädjade konungen, särskildt när
det gällde att få oumbärliga krigsgärder beviljade;
hans eget råd, kronans tjenstemän och högre befall-
ningsmän i landsorlen (vojevoder och kastelianer),
och biskoparne kunde ju icke mera pålägga adeln
några skaller utan dess samtycke. Vid sidan af
sådana landldagar funnos äfven mölen för hela
land, t. ex. Slorpolen, Lillpolen med »Ryssland».
Dessa större och mindre landskapsdagar förhand-
lade genom representanter med hvarandra och med
riksrådet rörande sina önskningar och uppdrag, tills
denna »riksrådens» instilulion växte ut till en
ordentlig riksdag. Där fanns ett öfverhus, »senaten»,
konungens gamla riksråd; och ett underhus, hvars ombud valdes af landtdagarne och
erhöllo bestämda instruktioner. För framtiden blef nu konungen bunden af senatens
Bronsdörr från katedralen
i Gnesen (vänstra sidan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
