Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skandinaverna under vikingatågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NODISKA FOLKEN
1. Skandinaverna under vikingatågen.
Under folkvandringens stormiga tid var Östersjön ett germanskt
haf både därigenom, att östgermaner bodde och härskade på alla dess
stränder, och därigenom, att deras flottor behärskade hafvet. Skill-
naden i språk och kultur mellan stammarne norr och söder öm
Östersjön tyckes hafvä varit liten eller ingen. Vi se stammar utgå
från den skandinaviska Norden och blanda sig i den stora folkströmmen mot söder,
i enstaka fall äfven återvända mot norr, men om de politiska förhållandena inom
landet känna vi nästan intet. Vi kunna sluta,af de rika guldfynden i Skandi-
naviens jord, att en ej ringa del af de skatter, som germanska legohärar eller plund-
rande härskaror uppburo i romerska riket, hamnat i Norden, men vi veta ej, om
dessa skatter kommit hit med krigare, som vändt åter till hemmet, eller upp-
samlats genom handel, såsom säkerligen skedde på Gottland under vikingatiden.
Af senare hjältedikter och ättesagor (Beowulfskvädet, Ynglingatal, Rökstenens runin-
skrift) framgår, att denna period äfven inom den skandinaviska Norden varit
upprörd af ståmfejder och tronstrider, men om dessa fejder haft något direkt sam-
band med folkvandringarne i söder, veta vi icke. Att förbindelsen mellan Söder och
Nord varit ganska liflig, framgår emellertid äfven däraf, att den äldre runraden tidigt
visar sig i Norden och där efterlemnat ganska talrika minnen. Under denna tid
trängde emellertid slaviska folk fram längs Östersjöns södra kust ända till Elbe och de
skandinaviska språken afsöndrades från öfriga germanska, de började äfven inbördes
utbilda särskilda drag, dock icke mera, än att de ännu i århundraden af utländingar
och inhemske uppfattades som ett språk, dansk eller norrön tunga. Den yngre, skandina-
viska runraden med 16 runor uppstod ur den gemensamma germanska, och efter kristen-
domens utbredning till Danmarks gränser blefvo de nordiska folken äfven ensamma
om sina gudar, Tor, Odin, Frö m. fl. Antingen de från begynnelsen hade en med
syd-, och västgermaner gemensam hjältesaga, som hade sina rötter i folkvandrings-
tidens minnen, eller först senare mottogo den som lån, fick äfven den sin särskildt
nordiska utbildning och tog sig äfven egendomliga uttryck i naiva bilder, som ännu
i kristen tid vittna om dess allmänna utbredning i Norden.
Sammanstötningen med Karl den Stores monarki införde allra först de nordiska
folken i historien, ehuru dess ljus till en början faller glimtvis och med långa
mellanrum öfver vårt land. Tvenne händelser, som nära sammanhänga med
frankernas framträngande mot norr, förmedla denna öfvergång; vikingatågen och den
kristna missionsverksamheten i Norden.
Då nordmannatågen omkring år 800 togo sin början, var redan större delen af
det nuvarande Sverige enadt under svearnes välde, danerna rådde på öarne och
Jutland ned till Eider och torde äfven innehaft de sydsvenska landskapen vid Öresund
och Kattegatt samt angränsande delar af Norge. Detta senare rike upprättades först
872 genom Harald Hårfager. Under hela perioden (omkring 800-1060) fortgick
täflingsstriden mellan Nordens stammar och regerande fursteätter hemma och borta,
dock så att de tidvis samverkade utåt i gemensamma krigsföretag. En svensk
konung säges hafva blifvit återinsatt bland svearne i midten af 800-talet med hjälp
af en danahär, och mer än 100 år senare tillbakavisades ett dylikt härtåg mot Erik
Segersäll med ett blodigt nederlag vid Uppsala. Det omtalas på danska runstenar.
Under förra delen af 900-talet finna vi en svensk dynasti genom tre släktled i Danmark,
och mot århundradets slut underlade sig Erik Segersäll hela riket och gjorde det
skattskyldigt under Sverige. Men samme Harald Blåtand, som besegrades af Erik
Världshistoria IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
