Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Den gotiska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
midt höjer sig det väldiga tornet, praktfullt dekoreradt och försedt med en tredelad
förhall, men tyvärr ofullbordadt.
En ännu mer utprägladt borgerlig karaktär hafva kyrkobyggnaderna i norra
Tyskland, där man använde tegel som byggnadsmaterial. Såväl det inre som det
yttre är anlagdt på massverkan, sträfsystemet träder mera tillbaka, likaså utsmyck-
ningen med fialer och rosverk. Pelarne äro vanligen åttkantiga och föga profilerade.
Å andra sidan uppnå hvalfven en betydande höjd och äro lätt och luftigt byggda;
för ornamenteringen användes huggen sten och färgadt, glaseradt tegel. Det
genombrutna murverket efterbildas i stenhuggeriarbete,* som betäcker murytorna
liksom med ett lätt galler. Framför allt i hansestäderna och i tyska ordenslandet
tog tegelstensgotiken en mäktig blomstring; för hansestäderna tjenade Mariakyrkan i
Lubeck som mönster (påbörjad 1276). Till sin anläggning fasthåller den ännu vid
den franska katedralstilen, men i behandlingen af sträfsystemet och särskildt af
tornen uppvisar den klarhet och konsekvent enkelhet, som är utmärkande för den nord-
liga tegelarkitekturen. För öfrigt upptaga dessa nordtyska gotiska kyrkor äfven romanska
element såsom kragstensfriser, och ofta utjämnas gränserna mellan kyrklig och
profan byggnadskonst.
I Italien fick gotiken ingen själfständig, nationell utveckling, i det de antika
formerna här hade alltför djupa rötter. Men ej heller Italien kunde undgå att röna
inverkan af tidens allmänna smakriktning. Gotiken, d. v. s. spetsbågsstilen,
i mindre mån sträf- och vertikalsystemet, inträngde äfven här, närmast i tiggar-
ordnarnes tjenst. I det inre sträfvar man i allmänhet mera efter vidd än höjd,
hvälfningen är enkel, fasaden ofta utan prydnader. Tornet sar/mianBygges icke med
själfva kyrkan, utan reser sig som ett fristående klocktorn (campanile) vid sidan af
densamma. Landets äldsta gotiska kyrka är den helige Franciscus’ af Assisi; därefter
följa ordenskyrkorna Santa Maria dei Frari och San Giovanni e Paolo i Venedig,
San Francesco i Bologna, Santa Croce och Santa Maria Nuova i Florens; den enda
gotiska kyrkan i Rom är dominikanerkyrkan Santa Maria sopra Minerva. Men
höjdpunkten af den gotiska kyrkobyggnadskonsten i Italien representeras af de
härliga domerna i Florens, Siena och Orvieto; den förstnämnda, som började byggas
1296, under någon tid med Giotto som ledare, utmärkes af en för Italien ovanlig
storlek och vidd. Domerna i Siena och Orvieto, som mycket likna hvarandra,
hafva båda präktigt utsmyckade fasader; den förra är byggd af Niccolö Pisano, son
till grundaren af den italienska plastiken. Det senare 1300-talet tillhör den nord-
italienska gotikens förnämsta verk, domen i Milano, påbörjad 1386. Genom sitt
femskeppiga långhus, treskeppiga tvärhus och sin koromgång visar den frändskap
med de nordiska katedralerna; egendomlig för densamma är midtskeppets ringa
höjd, i det detta blott föga höjer sig öfver de inre sidoskeppen. Det yttre fängslar ögat
genom en hel skog af pelare och fialer samt en oerhörd mängd skulpturala framställningar.
Mycket märklig är i Italien den gotiska profanbyggnaden med sina spetsbågs-
dörrar och spetsbågsfönster, gratiösa utbyggnader, samt de af smäckra, gotiska pelare
uppburna hvalfven i det inre. Här går Venedig i spetsen med dess präktiga patricier-
palats och det stolta Dogepalatset. I Toskana, där rustiken - tunga, ohuggna
kvaderstenar - är förhärskande, hafva byggnaderna, adelspalats som stadshus, ett
borgliknande utseende, särskildt när de, som ofta är fallet, krönas af torn. Af
angenämare verkan är profanarkitekturen i Lombardiet, där man använde sig af
tegel som byggnadsmaterial.
Bland de nordiska profanbyggnaderna intages främsta rummet af Marienburg,
det preussiska ordenslandets vårdtecken. Här är den nordiska kraften på det lyck-
ligaste sätt förmäld med Söderns behag. I Frankrike grep sig konung Karl V an
med att förvandla den gamla dystra fästningen Louvre till ett furstligt residens i
tidens utvecklade smak. Det medeltida Frankrikes skönaste gotiska profanbyggnad
är det omkring 1450 i Bourges uppförda privathus, som tillhörde den store köpmannen
Jacques Coeur, rådsherre hos konung Karl VII. I England byggdes under den
senare medeltiden ett ståtligt antal borgar och slott. Det engelska slottets medel-
punkt utgöres af den rymliga hallen; karakteristiskt är äfven det gammalengelska
trätaket, som sedermera ofta förvandlades till ett konstrikt hängverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
