Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Den gotiska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
träder i den raka korafslutningen, i rosverkets och hela sträfsystemets ringare utbild-
ning, i bibehållandet af kraftigare murmassor. Det inre behärskas icke i samma
grad som i de franska byggnaderna af denna sträfvan uppåt, som vi betecknade
som karakteristisk för gotiken, längdriktningen betonas mer än i Frankrike, skill-
naden i höjd mellan midt- och sidoskepp minskas. Ofta bibehöll man äfven de
äldre anglo-normandiska byggnadernas inre trätak, hvilket, som i S:t Stephan i
Norwich, förses med ett konstrikt spännverk; i samband härmed ersattes äfven
fastlandsgotikens korshvalf med stjärn- och näthvalf. Egendomliga äro äfven mur-
krönen på flere engelska katedraler. Till följd af allt detta kan man äfven under
gotikens herravälde tala om en nationell engelsk stil. En representant för densamma
är t. ex. redan katedralen i Salisbury, påbörjad år 1220, och kort tid därefter kate-
dralen i Lincoln med dess mäktiga fasad. Under 1300-talet blir äfven i England
dekoreringen rikare, så katedralen i York och än mer i Lichfield; dock återgick
man på 1400-talet i den s. k. perpendikulära stilen till de raka linierna och horison-
tala afslutningarne. Öfverallt sträfvar man att genomföra den raka linien; i stället
för spetsbågen träder snart den s. k. Tudorbågen, hvars bägge sidor hvardera utgöras
af tvenne cirkelbågar med olika medelpunkt.
I denna form, för hvilken katedralen i Winchester är typisk, har gotiken i Eng-
land visat sig lifskraftigare än annorstädes. Å andra sidan gifva oss katedralernas
kapitelsalar och de små kapellen en bättre kännedom om de engelska byggmästarnes
fina sinne för det dekorativa och för rika, om också konstlade hvalfkonstruktioner
än de stora domerna. Från den sengotiska tiden härrör Henrik VII:s kapell i
Westminster Abbey, hvars solfjäderliknande hvalf med långt nedhängande slutstenar
knappast erinra om det gotiska korshvalfvet.
Bortsedt från Frankrike, fick emellertid den gotiska stilen sin mångsidigaste
utveckling i Tyskland, där gotiken tämligen oförmedladt uppträder sedan början af
1200-talet. Till de första försöken hör den 1208 påbörjade nybyggnaden af domen
i Magdeburg. öfverförandet af den gotiska stilen från Frankrike förmedlades här
efter allt att döma af den nye ärkebiskopen Albert I (sedan 1205), hvilken gjort sina
studier i Paris. Så t. ex. visar den nya domens korpartier den utbildade franska
katedralplanen med koromgång och polygon kapellkrans, något som hittills var utan
motstycke i Tyskland. Liknande var förhållandet i Halberstadt. Domen hade
påbörjats 1181 i romansk stil, men vid ombyggandet af långskeppet 1239 kom genom
domprosten Johann Semecas inflytande - äfven han hade studerat i Paris - den
nya stilen i den tidiga gotikens stränga former till genombrott. Jämte andra kyrkor
visar ej mindre domen i Köln inflytande från väster; koret är en noggrann efter-
bildning af koret i katedralen i Amiens, och grundritningarne täcka hvarandra nästan
fullständigt. Men lika litet som den tyska gotiken förnekar sitt franska ursprung,
lika litet kan man tala om blott och bart efterapning. Tvärtom omskapade de tyska
mästarne det främmande systemet liksom inifrån, i det de återförde det till dess
grunddrag och med bortseende från många yttre tillsatser utvecklade det till den
högsta grad af inre harmoni och klarhet. Visserligen gjorde sig härvid äfven en
viss förståndsmässig nykterhet och korrekt entonighet gällande, som talar mer för
kall beräkning än för konstnärlig skaparglädje.
Det klassiska exemplet på den tidiga och strängt gotiska stilen i Tyskland är
den åt den heliga Elisabeth invigda Tyska ordenskyrkan i det hessiska Marburg;
den påbörjades 1235 och är det tidigaste exemplet på en gotisk hallkyrka med skepp
af lika höjd. Kyrkan visar stor enkelhet i proportionerna, allt är anlagdt med den
största klarhet och med full insikt om det strängt nödvändiga.
Praktfullare äro de stora, rhenska domerna i Strassburg, Freiburg och Köln
samt inom Donauområdet domen i Regensburg, domkyrkan i Ulm och S:t Stefans-
kyrkan i Wien. Af dessa visa de i Freiburg och Strassburg ännu äldre, romanska
element, hvilka dock icke öfvervägas af de gotiska partierna; domen i Köln åter är
helt och hållet uppförd i den nya stilen. Den sistnämndas genombrott framträder
särskild! i fråga om domen i Strassburg, som öfver hufvud åskådliggör den nya bygg-
nadsstilens utveckling från dess första uppträdande på tysk botten, liksom äfven
dess tillbakagång och fullständiga urartning. Byggnaden går tillbaka till början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
