Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Privatlifvet under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Snidade schackfigurer.
Originalen i British Museum i London.
Åt man mycket under medeltiden, så drack man nästan ännu mer, icke minst
sprit- och rusdrycker. Ända till riddartiden var den allmänna drycken i Tyskland
och norra Europa det urgamla mjödet. Det bestod af honung och vatten i vissa
proportioner, hvilken blandning kokades och sattes att jäsa i öppna kärl. Senare
tillsattes mjödet enligt tidens sed med kryddörter; det försvann ungefär sedan 1100-
talet från de högre ståndens bord, men bibehöll sig i städer och byar ända till
slutet af medeltiden, ofta vid sidan af vin och öl, hvilka drycker slutligen utträngde
detsamma. *
Äfven ölet är en urgammal dryck och förekom i den gråa forntiden äfven hos
sydeuropeiska och asiatiska folk. Med öl förstår man en dryck, hvars hufvudbestånds-
del utgöres af ett på visst sätt behandladt sädesslag. Vid städernas uppkomst och
byarnes utveckling förbättrades äfven bryggeritekniken, och ölet blef en folkdryck
åtminstone i de trakter, som saknade vinodling. Många ölsorter utgjorde äfven en
handelsvara. Äfven ölet tillsattes efter tidens smak med allahanda kryddor.
I de europeiska landens förnämare kretsar var vinet redan tidigt den mest omtyckta
drycken. Den förnämsta vinproducenten var Frankrike, som redan vid denna tid
bedref en liflig vinhandel. Historieskrifvaren Froissart såg år 1372 i Bordeaux en
från London inkommen flotta på 200 segel, som skulle befraktas med vin. Äfven i
Tyskland var vinodlingen mycket utbredd under medeltiden: i hela mellersta Tysk-
land, i Schlesien, äfven på den nordtyska lågslätten i Brandenburg, Pommern och
Kurland samt på danskt område odlades en myckenhet vin, och först mot slutet af
medeltiden gick odlingen här tillbaka. De nordtyska vinsorterna funno väl sin
hufvudsakliga användning inom hushållet, hvaremot Rhen-, Mosel- och Neckarvinet
samt de frankiska vinerna spelade en betydande roll inom den tyska exporten;
särskildt förseddes Skandinavien med vin från Tyskland. Å andra sidan importerades
äfven vissa högt skattade främmande viner, så t. ex. ungerskt vin och öfver Venedig
italienska och grekiska viner, under det att det spanska vinet hade sitt hufvudsakliga
afsättningsområde i Frankrike.
Om man under medeltiden sålunda visste att uppskatta en god bit mat och ett
godt glas, så förstod man sig äfven på att hopsätta och arrangera högst läckra och
omväxlande måltider, hvilka icke voro i saknad af någon den tidens komfort. En viss
omåttlighet i mat och dryck gör sig visserligen gällande och får hvad drickandet
beträffar delvis tillskrifvas de mot slutet af medeltiden uppkomna dryckessederna,
särskildt bruket att dricka h varandra till. Att dricka sig full var rent af något
eftersträfvansvärdt, och härutinnan föregingo åtminstone i Tyskland de högst uppsatte
med det sämsta exempel. Mer än en furstlig dynasti råkade kroppsligen och
andligen på förfall till följd af dryckenskapslasten och gick slutligen helt och hållet
under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
