Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Det tyska riket under Sigmund och Fredrik III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA RIKET* UNDER SIGMUND OCH FREDRIK III.
435
Konung Albrekt II
af Habsburg.
sj älfständiga formationer. Nedåt
delade visserligen furstarne till en
viss grad makten med landsstän-
derna. Liksom i riket de riks-
omedelbara elementen kring ko-
nungen samlade sig här redan
tidigt kring landsherren prelaterna,
grefvarne, adliga herrar och ministe-
rialer och bistodo denne med råd
i alla viktigare angelägenheter. Här-
ur framväxte snart en formlig rätt
för landsständerna att rådfrågas:
redan Fredrik II:s rikslagar af år
1231 känna en dylik. Allmänt hade
ständerna del i utöfvandet af den
lagstiftande makten, och äfven för
Konung Ladislaus
Postumus.
Målning ur ärkehertig Ferdinands påläggandet af CXtraOrdinarie skat- Målning ur ärkehertig Ferdinands
samling i K. K. Kunsthistorisches . °° , . i x- .. j samling i K. K. Kunsthistorisches
Museum i Wien. tervar deras samtycke af noden; Museum i Wien.
det senare erhölls sannolikt icke
utan vederlag af allahanda företrädesrättigheter. Med det rörliga kapitalets växande
makt erhöllo äfven de viktigare landsstäderna ståndsrättigheter. Denna landsstän-
dernas betydelse hade redan under 1300-talet ökats i sådan grad, att de trots riks-
lagens förbud ingingo sammanslutningar och förbund gentemot landsherren för att
tillvarataga sina egna rättigheter och friheter. Trots denna ständernas delaktighet i
regeringen förstodo likväl landsfurstarne att genomdrifva sina syftemål såväl i det
inre som utåt, äfven om tiden för den oinskränkta furstemakten är att räkna först
från det 16:e århundradet.
Från senare hälften af 1400-talet daterar sig däremot i det stora hela den terri-
toriella gruppering af Tyska riket, som blef bestämmande för de följande
tidehvarfven, delvis ända till det gamla Tyska rikets upplösning.
I Österrike utslocknade vid denna tid två af huset Habsburgs trenne linier: den
österrikiska (ärkehertigdömet Österrike ofvanför och nedanför Enns) år 1457 med
Ladislaus, konung Albrekt II:s postume son, och den tyrolska år 1496 med Sigmund,
son till Fredrik »med den tomma fickan», hvilken redan 1490 öfverlåtit sitt svårt
skuldsatta herradöme till sin onkel kejsaren. Den sistnämnde, sedan sin broder
Albrekts död ensam representant för den inhemska österrikiska linien (Steiermark,
Kärnten, Krain och kustlandet), förenade sålunda samtliga habsburgska land
under sig.
Bayern, som under kejsar Ludwigs söner och sonsöner genom upprepade delningar
alltmer splittrats, sönderföll omkring 1450 i de båda herradömena Munchen och Landshut.
I det förra härskade de förträffliga och fredsälskande regenterna Albrekt III, den
Fromme (död 1460) och dennes son Albrekt IV (till 1508). Hertigen af Landshut,
Ludwig IX (1450-1479), hafva vi redan lärt känna som motståndare till Albrekt Achilles
och fiende till städerna; hans mera fredliga böjelser togo sig uttryck i grundandet
af högskolan i Ingolstadt (1472). Med Ludwigs son Georg I utdog emellertid linien
Landshut (1505), och hädanefter bildade Bayern en odelad stat under hertigarne i
Munchen. Däremot bibehöll den pfalziska grenen af Wittelsbacharne sin själf ständighet.
Denna gren tillhörde Fredrik den Segerrike, hvilken efter sin broder Ludwig IV:s
död (1449) med änkans och landsständernas samtycke öfvertog regeringen i stället
för den omyndige arftagaren; då Fredrik emellertid afled ogift, öfvertog den senare
vid hans död regeringen (1476).
Bland de schwabiska dynasterna hade grefvarne af Wurttemberg till följd af sin
krigiska duglighet och goda förvaltning intagit främsta rummet. Nästan enhvar af
dessa grefvar öfverlemnade fädernearfvet till sin efterträdare förstoradt och förstärkt.
År 1419 inträffade visserligen en delning af landet mellan två bröder, men 1482
förenade Eberhard »med skägget» åter herraväldet under sig och förklarade grefskapei
för odelbart genom fastslående af senioratet, som snart ersattes af primogenituren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
