Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Staterna på Pyreneiska halfön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATERNA PÅ PYRENEISKA HALFÖN. 393
konung af ärkebiskopen af Braganza; år 1147 förvärfvade han Lissabon med hjälp
af skingrade korsfarare, som landstigit på kusten.
Emellertid hade Aragonien under strider med emiren af Saragossa trängt fram
till Ebro, och 1118 eröfrades själfva Saragossa. Viktigast var dock den förening af
Aragonien med herradömet Barcelona, som år 1157 inleddes genom förlofningen
mellan arftagerskan till Aragonien och grefven af Barcelona.
Med det kristna Västerlandet stod Spanien i förbindelse framför allt genom den
romerska kurian; denna var betänkt på att upphäfva den spanska kyrkans ursprung-
liga särställning och få ett bestämmande inflytande öfver det rika och mäktiga
spanska prästerskapet. Spanien å sin sida sökte i kampen mot de otrogne ett stöd
i det mäktiga påfvedömet. Flere spanska konungar trädde själfva i ett visst afhängig-
hetsförhållande till Rom, mottogo sina riken som förläningar af den apostoliska
stolen och utlofvade erläggandet af en skatt. Efter västerländskt mönster bildas
vidare i Spanien andliga riddarordnar: sådana voro Alcantaraorden (1156), Calatrava-
orden (1157) och Santiago de Compostelaorden (1175). Trosstriden hade vid denna
tid på nytt uppflammat. Efter tillbakagången af Almoravid ernås herravälde, en ber-
berdynasti, som velat återupprätta Omajjadernas gamla rike, hade vid midten af år-
hundradet en konsolidering af den moriska makten skett under de äfvenledes från
en berberstam härstammande Almohaderna. Mot dessa led trots all sin tapperhet de
kristnes förkämpe konung Alfons VIII af Kastilien år 1195 ett svårt nederlag vid
Alarcos, som så mycket mer satte det kristna herradömet på spel, som inre split
gripit omkring sig inom detsamma. Leon, som 1157 genom en delning blifvit skildt
från Kastilien, låg i strid med detta land, och samtidigt led Aragonien af bräck genom
inre förvecklingar.
Men räddningen kom från Västerlandet med en väldig korshär, som i förening
med de spanska kristne år 1212 vann en stor seger öfver Almohaderna vid Navas
de Tolosa. Denna framgång blef af afgörande betydelse för Spaniens hela framtid;
motståndarne togo aldrig igen det förlorade, och kristendomens framträngande fann
icke längre något enhetligt, eftertryckligt motstånd. Så eröfrade Kastilien 1236 Cor-
doba och 1248 Sevilla. Det intog, sedan Leon redan 1230 för all framtid återföre-
nats med detsamma, hela det inre af halfön och därtill det nordvästra hörnet samt
hela norra kusten till franska gränsen, nådde Medelhafvet mellan rikena Valencia
och Granada, där Alicante och Cartagena voro kastilianska, och gränsade slutligen
i söder på sträckan mellan Gibraltar och Guadianas utlopp till Atlantiska oceanen.
Äfven riket Aragonien hade fått sin definitiva utsträckning, sedan det 1224-1233
eröfrat Balearerna, 1238 Valencia och 1244 Jativa. Det utgjordes af de tre herra-
dömena Aragonien, Katalonien och Valencia. En icke mindre del tog Portugal i den
allmänna framryckningen: redan i början af 1200-talet hade det gjort eröfringar i
Algarve, halföns sydvästra hörn, och grundade här under århundradets lopp ett
varaktigt herravälde, På så sätt voro morerna sedan omkring 1250 tillbakaträngda
till det lilla konungariket Granada. Men äfven öfver detta hade de måst erkänna
Kastiliens länshöghet, ja konung Ferdinand III, Cordobas och Sevillas eröfrare,
(1217-1252) hindrades blott af döden att företaga ett eröfringståg mot Granada.
Hans efterträdare, Alfons X, den Vise (1252-1284), fortsatte emellertid tills vidare
icke striden. Hans regering har en öfvervägande fredlig karaktär: såsom en vän af
lärdom befrämjade Alfons vetenskaperna, särskildt astronomien och historieskrifningen,
och universitetet Salamanca uppnådde under honom en hög blomstring. Äfven landets
språk står i stor tacksamhetsskuld till konungen, som begagnade sig af detsamma
i stället för latinet i urkunder och förhandlingar och lät öfversätta bibeln till
kastilianska. Likaså skapade han en enhetlig lagbok för riket. Å andra sidan skuld-
satte sig Alfons djupt och undergräfde rikets finanser genom sin präktiga hofhållning
och äfven genom sitt eftersträfvande af den romerska konungakronan (1257), hvilken
han dock endast erhöll som en titel utan reell innebörd. Öfver hufvud taget tycktes
tiden ännu icke vara mogen för en lärd fredsfurstes regemente. Kastiliens anseende
sjönk under Alfons, som till slut måste upplefva, att morerna åter togo till offensiven
från Granada. Under den närmaste tiden invecklades Kastilien, då det saknade en
fastställd tronföljdsordning, i dynastiska stridigheter, af hvilka grannstaterna begagnade
Världshistoria IL 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
