Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det tyska riket under det 14:de århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA RIKET UNDER 14: DE ÅRHUNDRADET.
383
en mästare i diplomatiska förhandlingar, hvilka han gärna föredrog framför det
osäkra afgörandet med vapnen, och hvilka han medelst en ständigt välfylld börs
förstod att på ett förträffligt sätt underlätta. Nykter och förståndig, långtifrån att
jaga efter glänsande fantomer, var denne monark, hvars läggning i många drag gör
ett modernt intryck, tillika en vän af vetenskaper och konster och den förste mece-
naten bland de tyska konungarne; själf högt bildad och behärskande fem språk tillhör
Karl som författare till en autobiografi, fortsatt fram till tiden för hans val till konung,
äfven det ringa antalet medeltida furstar, som utöfvat litterär verksamhet.
I särskildt hög grad blef Böhmen föremål för Luxemburgarens omvårdnad. År
1348 grundade han i Prag den första högskolan inom Tyska rikets område. Karl
utvidgade och förskönade äfven sin
hufvudstad; genom att lösgöra Böhmen
från dess kyrkliga beroende under
Mainz upphöjde han biskopsdömet
till metropolkyrka. Han drog vidare
ifrigt försorg om den ekonomiska
blomstringen och rättssäkerheten i
landet och skyddade de lägre stånden
mot adelns öfvermod; denna å sin sida
omintetgjorde genom sitt hårdnackade
motstånd införandet af den under Karls
auspicier affattade lagboken för
konungariket, den s. k. Majestets Caro-
lina. I trots häraf blefvo förhållandena
i Böhmen i fråga om allmän säkerhet
och ordning samt skydd af åkerbruk,
handel och näringar förebildliga vida
omkring. Sin maktställning i öster
förstärkte konungen genom förvärf i
Schlesien och Oberpfalz samt genom
att utlösa det till Meissen förpantade
Lausitz.
Under det att sålunda huset Luxem-
burg tog ett mäktigt uppsving, för-
bleknade glansen af det wittelsbachska
huset, som fick sätta till Tyrolen och
Brandenburg. Först gick Tyrolen
förloradt: hertig Rudolf IV af Öster-
rike ryckte det till sig, då 1363 Lud-
wigs, kejsarens äldste sons, linie utslock-
Konung Gunther af Schwarzburg.
Grafsten i domen i Frankfurt a. M.
nade. Brandenburg hade redan förut
af samme Ludwig öfverlemnats åt
tvenne af hans bröder, Ludwig »Roma-
ren» och Otto, under det att han själf
förbehållit sig Oberbayern. Men då nu efter dödsfallet år 1363 en annan af bröderna,
Stefan af Niederbayern, annekterade Oberbayern med uteslutande af de båda branden-
burgarne, blefvo dessa häröfver till den grad vredgade, att de närmade sig Karl och,
af denne klokt bearbetade, testamenterade honom Mark, i händelse de skulle dö utan
arfvingar. Men då Otto därpå gjorde min af att vilja träda tillbaka från arfsfördraget,
reste sig Karl IV, som äfven förstod att vid det rätta tillfället gripa till vapnen, med
härsmakt mot honom och tilltvang sig Brandenburgs fullständiga afträdelse (1373);
den barnlöse markgrefven godtgjordes med en penningsumma.
Från denna tid spelade huset Wittelsbach icke längre någon bestämmande roll i
riket; i främsta ledet af de tyska furstesläkterna kvarstodo endast de båda unga
dynastierna Habsburg och Luxemburg. Äfven mellan dessas saknades icke anledningar
till ett spändt förhållande. Särskildt var detta fallet under Rudolf IV af Österrike
(1358-1365), en äregirig, men äfven handlingskraftig och snillrik furste, som genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
