Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ludwig Bayraren och hans tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDWIG BAYRAREN OCH HANS TIDEHVARF.
379
’...’"’’’C’^’:rV^ .-,&**... . ^V’:;?
Konungastolen i Rense.
Efter foiografi af Königl. Preuss. Messbildanstalt.
som gjorde det möjligt för kejsaren att hålla den farligaste personligheten i riket,
konung Johan af Böhmen, i schack. Denne hade växt upp till en glänsande furste:
ridderlig, städse på rörlig fot, orolig och mycket verksam, en projektmakare med en
dragning åt det äfventyrliga, men ingalunda i saknad af statsmannagåfvor. I tidens
alla stridigheter tog han verksam del, ständigt ifrig att knyta och underhålla för-
bindelser åt alla håll. Han var nära förbunden med franska konungahuset: konung Karl IV,
den siste af Capetingernas äldre linie, var förmäld med hans syster Maria, och hans
äldste son uppfostrades vid dennes hof och förlofvade sig sedermera med en syster till
Karls efterträdare, konung Filip VI. Med stöd af dessa förbindelser, som sträckte sigöfver
Frankrike ända till Avignon, företog Johan kort tid efter kejsarens hemkomst från
Italien på eget bevåg ett tåg öfver Alperna, som till en början, följdes af stora fram-
gångar. I det han liksom tjugu år tidigare hans fader kejsar Henrik VII öfverallt
uppträdde som fredsstiftare och försonade partierna med hvarandra, förmådde han
de viktigaste städerna i norra Italien att åt sig öfverlemna »signorian». Han tycktes
stå i begrepp att här grundlägga ett själfständigt herravälde. Men till förebyggande
af detta ingick kejsaren på nytt förbund med Österrike, till h vilket äfven Ungern
och Polen anslöto sig. Detta tvang Johan till återtåg, hvarpå snart följde samman-
störtandet af hans transalpinska herradöme. Icke dess mindre anknöt den smidige
fursten åter närmare förbindelser med Ludwig. Ur Johans hufvud framsprang planen,
att kejsaren mot att lösas från kyrkans bann skulle afsäga sig tronen, på h vilken
hans kusin Henrik af Niederbayern, Johans mag, skulle uppstiga; åt konungen
af Frankrike åter, som måste förplikta sig till ett korståg, skulle man som vederlag
öfverlemna de burgundiska rikslanden (1333). Kejsaren skall till en början hafva
gifvit sitt bifall till projektet, men drog sig sedermera tillbaka, måhända föranledd
af den omständigheten, att hans motståndare i Avignon vid denna tid fick nya
svårigheter att bekämpa inom kyrkan. Den af Johannes företrädda åsikten, att de
aflidnes själar först på den yttersta dagen skulle få skåda Gud, betecknades nämligen
på flere håll som kättersk; minoriterna rörde åter på sig, och inom kardinalkollegiet
uppstod ett parti, som verkade för kurians återvändande till Italien och i anledning
häraf till och med satte sig i förbindelse med kejsaren.
Under sådana förhållanden var Johannes XXII :s den 4 december 1334 inträffade död
måhända en lycka för honom själf och en förlust för kejsaren. Hans efterträdare
på den påfliga stolen, Benedikt XII (1334-1342), var en man af mildare lynnesart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
