Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Efter interregnum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
360 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Sistnämnda tendens, liksom öfver hufvud samstämmigheten i ställning och intressen,
ledde sedan början af 1200-talet till uppkomsten af stadsförbund. De äldsta hafva
en kommersiell karaktär; men snart träffa vi äfven förbund med politisk tendens,
såsom till skydd mot enstaka stormäns antikommunala sträfvanden eller för att upprätt-
hålla allmän ordning och säkerhet. Dit hör ett förbund mellan westfaliska städer
af år 1246, som i sin tur blef förelöparen till det stora rhenska stadsförbundet af år
1254. Detta, som uppstod vid mellersta Rhen, men inom kort omfattade alla Rhen-
traktens städer, upptog inom sig det westfaliska förbundet och räknade till och med furstar
som medlemmar. Det utgjorde under en tid af allmän upplösning en betydelsefull
ordningsfaktor, i det förbundet fick karaktären af en stor sammanslutning till lands-
fredens bevarande. Förebilden blef härvid kejsar Fredrik II:s landsfred af år 1235,
som bildat utgångspunkten för dylika sträfvanden under följande tid; men det
exceptionella var, att initiativet utgått från städerna. Förbundets beslut riktade sig mot
fredsstörare, tullutpressningar och alla enskilda godtyckligheter; det beskyddade de
svaga och värnlösa mot tidens otyglade våldshandlingar. Visserligen blef förbundet
endast af kort varaktighet: redan den af dubbelvalet år 1257 förorsakade riksklyfningen
upphäfde grundvalarne för dess bestånd. Men den municipala enhetstanken gick
därför ej förlorad, utan blef ett karakteristiskt drag i den tyska historien.
Men intet annat stadsförbund kan i fråga om betydelse mäta sig med den »tyska
hansan». Denjia hade dock sina rötter snarare i kommersiella än i politiska faktorer,
Tyska köpmän besökte sedan långt tillbaka icke blott marknaderna i väster» och
öster, från Briigge och London ända upp till Norge, de hade äfven grundat kolonier
i främmande land. De lefde här under främniande öfverhöghet, men efter inhemsk
rätt och drefvo en vinstbringande handel med landets inbyggare. Sålunda träffa vi
i London redan på 1100-talet en tysk »gillehall» (guildhall), där kölnare hade det
öfvervägande inflytandet. Sin egentliga blomstring fick emellertid denna koloni först
under det följande århundradet under inverkan af det småningom uppväxande tyska
herraväldet och sedan det uppåtsträfvande Lubeck efterträdt Köln som ledande i gille-
hallen. Än mera tillhör det tyska köpmannaelementets konsolidering i Briissel
perioden för den stora tyska maktutvecklingen inom de nordliga hafvens område. Det
tyska kontoret därstädes uppstod först under senare delen af 1200-tatet.
Inom Östersjöområdet bildade staden Visby på Gottland medelpunkten för handels-
rörelsen, öns läge i den bredaste delen af östersjöbäckenet midt emot inloppen till
Finska viken, Rigabukten samt Frisches och Kurisches Haff är sådant, att ingen
större färd öfver Östersjön kunde försiggå, utan att ön däraf berördes. Här uppväxte
på 1100-talet en talrika städer omfattande förening af »gemene tyske köpmän», hvilken
framträdde som själfständig representant för den tyska transmarina handeln. Härifrån
utbredde sig det tyska inflytandet till Livland och det inre af Ryssland, där vi redan
på 1100-talet påträffa tyskarne i Novgorod såsom egare till »Peterhof».
Måste man i dessa tyska kolonier i utlandet se en af rötterna till det mäktiga
tyska hanseförbundet, så blefvo af icke mindre betydelse för detta de sammanslut-
ningar, som bildades af de nordtyska städerna själfva -vare sig mellan angränsande
orter eller ett större antal städer inom ett landskap. De hade sitt upphof i skilda
impulser, men de merkantila och maritima intressena träda alltmer i förgrunden:
tryggande af farlederna, skydd och representation för köpmännen o. s. v.
Efter hand utbilda sig trenne bestämda grupper af städer: Nordsjöstäderna, bland
hvilka Köln är den mest framstående; städerna i fjärran Östern, och slutligen en
mellangrupp, som omfattar Lubeck och i dess granskap belägna kolonistäder på
gammal slavisk mark i Mecklenburg och Pommern. Denna sista grupp, de »vendiska»
städernas, framstår som den viktigaste, såväl på grund af det centrala geografiska
läget som Lübecks betydelse. Lubeck var förhärskande inom hela Östersjöområdet,
men underhöll därjämte synnerligen lifliga förbindelser med Hamburg. På så sätt
bildades liksom en sluten krets af städer med en till att börja med visserligen föga
fast organisation, omfattande samtliga tyska städer inom Öster- och Nordsjöområdet.
Denna organisation träder såsom representant för de allmänna stadsmerkantila
intressena så småningom i stället för den »gemene tyske köpmännen» i utlandet;
den upptager dennes ärofulla pioniärarbete att trygga den tyska handeln i Nordeuropa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
