Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. England intill Edvard III. Frankrike under de första konungarne af huset Valois
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND INTILL EDVARD III. FRANKRIKE UNDER DE FÖRSTA KONUNGARNE AF HUSET VALOIS. 351
Slaget vid PoitierS. Miniatyr ur en handskrift af Gr andes chroniques de France i Petersburg.
År 1350 dog Filip VI. Under hans regering hade de franska kronodomänerna
förökats, i det hans arfland Valois hemföll under kronan. Vidare hade konung
Ludvig X:s dotter Johanna och hennes gemål Filip af Évreux afträdt Champagne
mot vederlag af Navarra, där de erkändes som själfständiga härskare, och slutligen
tillföll Dauphiné genom testamente af den siste »dauphin» konungens sonson. Titeln
»dauphin» fördes hädanefter alltid af den regerande konungens äldste son.
Vid Filip VI:s död led hela riket ännu under krigets efterverkningar; de odiscipli-
nerade skaror af herrelösa legosoldater, som drogo genom landet, sörjde för att dessa
icke så snart tycktes skola upphöra. Sonen och efterföljaren, konung Johan (1350-
1364), mycket med orätt kallad den »Gode», giorde intet för att afhjälpa folkets lidan-
den; han tvärtom förökade dem, i det han gaf efter för sina slösaktiga böjelser och
anskaffade de erforderliga penningmedlen genom myntförsämring och liknande utvägar,
som fullständigt undergräfde det nationella välståndet.
Emellertid utbröt kriget på nytt år 1355, då den franska nationens stolthet icke
kunde medgifva England full besittningsrätt till de sydfranska förläningarne. Nu
måste Johan taga sin tillflykt nationen. Vid den af honom sammankallade nord-
franska ståndsförsamlingen fick städernas, framför allt hufvudstaden Paris’ betydelse
el* tydlig* uttryck i den framstående roll, som spelades af föreståndaren för de parisiska
köpmännen, Etienne Marcel. Städerna beviljade trupper och skatter, men förbehöllo
sig kontrollen öfver de senares upptagande och användning. De ställde vidare i utsikt
att icke blott oberoende af konungens kallelse ånyo sammanträda, utan äfven att
genom ständigt delegerade öfvervaka utvecklingen af de offentliga angelägenheterna.
Nödd och tvungen fogade sig konungen häri, och den ståtligaste här, Frankrike
väl dittills skådat, uppbådades (1356). I spetsen för denna ryckte konungen ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
