Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af det franska herraväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖRJAN AF DET FRANSKA HERRAVÄLDET.
333
Konung Filip den Sköne
vid belägringen af Lille.
Miniatyr ur en handskrift af Grandes
chroniques de France i Petersburg.
Den nye konungens närmaste mål var att blifva herre i eget hus. I sin sträfvan
att upphäfva det engelska inflytandet begagnade sig Filip af de ständiga förlägenheter,
med hvilka hans samtida konung Edvard I af England (1272-1307) hade att kämpa
i Wales och Skottland, för att med list och våld beröfva honom hans franska landskap.
Men Edvard var icke någon Johan utan Land. Han var icke villig att afstå från
sin rätt; den engelska nationen stod bakom honom och dessutom trädde han i
förbindelse med andra motståndare till Frankrike, såsom den tyske konung Adolf
af Nassau. Än närmare knöt det gemensamma intresset grefven af Flandern, Guido
af Dampierre, till Edvard. Äfven han såg sig hotad af Filip, som under sina tvister
med det uppåtsträfvande patriciatet i de flandriska städerna hade tagit de senares
parti för att här göra det franska inflytandet öfvermäktigt. Det lyckades äfven Filip
att med hjälp af det fransksinnade partiet i de flandriska städerna, Liliarderna, eröfra
Flandern (1299). Men hans herravälde blef där af kort varaktighet. En folklig
reaktion bröt det landsförrädiska patriciatets öfvermakt och vände sig därefter mot
fransmännen. Först reste sig folket i Brussel och mördade den 17 maj 1302 -
ett motstycke till den sicilianska aftonsången tjugu år tidigare - allt hvad fransmän
hette. Upprorsrörelsen fortplantade sig hastigt till de öfriga städerna, som likaledes
afkastade det främmande oket. Och då nu en stark fransk här skyndade till, led
den vid Kortrijk (Courtrai) i det s. k. sporrslaget ett förkrossande nederlag. Frans-
männen vunno visserligen under de följande åren några framgångar, men Flandern
bibehöll dock sin själfständighet som stat; endast tidvis kommo de wallonska delarne
af landet under franskt herravälde.
Ej heller gentemot England förmådde Filip IV genomdrifva sina planer. År
1298^ bilades fientligheterna på grundvalen af de bestående besittnings- och rätts-
förhållandena, och freden beseglades genom giftermål mellan de båda dynastierna.
Edvard I gifte vid framskriden ålder om sig med Filips syster Margareta, hans son
och efterträdare Edvard II äktade Filips dotter Isabella; som hennes son gjorde
sedermera efter den capetingiska hufvudliniens utslocknande Edvard III af England
anspråk på den franska kronan.
I sin inre politik uppställde Filip den Sköne som sitt högsta mål att ställa alla
till fbuds stående maktmedel i kronans tjenst och göra konungamakten till den
bestämmande faktorn för nationens alla lifsyttringar. Redan under de närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
