Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Klosterfolk och anakoreter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKANS BETYDELSE OCH MAKT.
287
Ruiner af hospitalitriddarnes Kräk (Kräk des chevaliers) i Syrien.
Efter Rey.
allt i de heliga vetenskaperna. Men nu vunno vid det 12:te och 13:de århundradets
högskolor äfven lekmän i allt större antal själfständig inblick i metoderna och
resultaten af de teologiska och filosofiska vetenskaperna, som dittills hade omgifvit
prästerskapet med en särskild nimbus. Vid universiteten utgjorde teologie doktorerna,
som dock voro synnerligen framstående representanter för det andliga ståndet, endast
en grupp inom de korporationer, som förenade lekmän och präster. Emellertid fylldes
det oaktadt icke klyftan under det 13:de århundradet, ty prästernas stigande makt
under Innocentierna fördjupade den åter. Det var blott en begynnelse till ett senare
utjämnande. I det 13:de århundradet utgjorde ännu alltjämt motsatsen mellan andlige
och lekmän det mest framträdande draget i samhällsbilden. Det vore dock orätt att
tro, att motsatsen mellan andlige foch lekmän och särskildt de andliges, äfven de
vanbördiges, privilegier framför alla lekmän, till och med de högborne, genombröto
den borgerliga ståndsskillnaden och banade väg för en utjämning. Ty detta har
endast i ringa grad förekommit. Det är sant, att personer af lägre stånd uppstigit
till de högsta andliga värdigheter, men de voro undantag. I det hela har kyrkan
anpassat sig efter den medeltida statens ståndsskillnad och har upptagit den i sig. De
höga och rikt aflönade andliga ämbetena hafva med förhållandevis få undantag för-
länats endast åt personer ur de högre stånden, och många kloster och stiftelser,
som de i Strassburg och många andra, voro på grund af statuter och häfd uteslu-
tande förbehållna åt adliga kretsar. Många kloster voro också från början grundade
såsom familjekloster, d. v. s. i afsikt att åt släktens döttrar och söner, som ej funnit’
något passande äktenskap eller län, bereda en ståndsmässig lefnadsställning och
passande inkomster. Klostren fyllde därmed samma uppgifter som våra dagars för-
säkringsanstalter och liknande inrättningar och voro viktiga stöd för den gamla
ståndsindelningen.
Ur korstågens anda och de behof, som de framkallade, uppstod ännu en särskild
grupp af munkordnar, de andliga riddarordnarne, h vilka s medlemmar behöllo svär-
det, ehuru de aflade munklöfte och i många fall lefde som munkar eller åtminstone
voro förpliktade att göra det. De äldsta voro johanniterna. De synas hafva utgått
från de tjenande bröder, som hade organiserat sig i och för omvårdnaden af sjuka
pilgrimer i den helige Johannes’ hospital. I början af det 12:te århundradet upptogs
i deras ordensregel äfven skyldigheten att strida mot de otrogne. De fingo snart
stora privilegier och rikedomar, men veko för Saladin ur Jerusalem (1187) och uppe-
höllo sig ända till 1291 i Ptolemais i Syrien. Från 1291 till 1309 försvarade de
Cypern, därefter Rhodos och från 1522 Malta. Efter dessa platser hafva de sina
olika ^namn. I Jerusalem hafva de utan tvifvel gjort stor nytta genom sjukvård och
i kyrkans tjenst, men de hade att bestå många strider såväl med de därvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
