Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Klosterfolk och anakoreter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKANS BETYDELSE OCH MAKT.
285
och djärfva affärsmän som dogen af Venedig, korsfararnes ledare 1203, och stora
påfvar äfven bland sig räkna den helige tiggaren.
Prästerna och de gamla muiikordnarne voro förvärldsligade. De världsomfattande
anspråk, som kyrkan framställde i dessa Innocentius III:s och IV:s dagar, kunde
icke fasthållas med sådana tjenare. Grundandet af tiggarordnarne tedde sig därför
som en räddning för kyrkan, och de hafva varit af största betydelse för hennes
härskarställning och hennes uppgifter, själavården och väl också inkvisitionen lik-
som den kyrkliga vetenskapen. Påfvarne utrustade dem med de största befogenheter,
och företrädesvis den begåfvade ungdomen strömmade i massor till dem, särskildt
vid universiteten och med dem jäm-
förliga skolor. Men redan det 13:de
århundradet höjde häftiga anklagel-
ser mot dem och företedde talrika
bevis, att diktaren beklagligtvis hade
sett rätt, som hälsat dessa ordnar
med den största hänförelse i deras
begynnelse, men i en ton af resigna-
tion hade uttalat den farhågan, att
äfven de skulle vandra iter tritum,
d. v. s. den af alla munkordnar
beträdda vägen till makt och rike-
dom, till synd och skuld.
Mundus et religio, det sekulära
prästerskapet och det genom ordens-
regler bundna, reguliära prästerska-
pet, uppburo den kyrkliga makten
och de kyrkliga privilegierna. Mellan
båda dessa grupper härskade från
början jämte det andliga brödraska-
pets vänskapliga relationer ofta äfven
kamp och rivalitet. Särskildt sökte
många kloster undandraga sig bisko-
pens uppsikt och ställa sig direkt
under påfven. Påfvarne gingo gärna
in härpå för att i klostren hafva
fasta punkter, framskjutna utposter
för genomförandet af sina planer.
Sålunda var detta fallet redan i det
8:de århundradet med klostret Fulda
i Hessen och sedermera med många
andra kloster i alla land. Ett
ytterligare steg på denna väg var,
att tiggarordnarne i stort sedt voro
befriade från den biskopliga upp-
sikten. Mellan dessa ordnar och
det sekulära prästerskapet upplågade
också redan i det 13:de århundradet
en alltjämt förnyad strid, som ofta
upprörde hela städer och land. En episod
konflikten mellan de lärda dominikanerna
skåpet vid universitetet i Paris vid midt
Det g
amla Benediktin-klostret i Cluny (i franska
dep. Saöne-et-Loire).
i denna strid var den uppseendeväckande
och professorerna af det sekulära präster-
en af århundradet. Viktigare än denna
beryktade strid om makten inom detta lärda kollegium var den dagligen förnyade
striden om de åt ordnarne förlänade privilegierna att öfverallt predika och utöfva själa-
vård, att på sina kyrkogårdar begrafva äfven församlingarnes medlemmar och att
begrafva lekmän i ordensdräkten. Ty därmed undandrogo de prästerna en god del
af deras inkomster och inflytande. Under
man bibragt påfven Innocentius IV den öfvertygelsen, att de hittills af Rom ensidigt
den nyssnämnda parisiska konflikten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
