Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORMANDISKA OCH ROMANSKA STATSBILDNINGARNE. 207
Filip II August regerade i 43 år, 1180-1223. Under de första åren stod han i
glans och makt vida tillbaka för den tyske kejsaren Fredrik I, som just vid den
tiden, efter Henrik Lejonets nederlag och fredsslutet med de lombardiska städerna,
syntes stå på höjden af makt. Likaledes stod han tillbaka för den engelske
konungen Henrik II, som hettes vara hans vasall. Men 1189 dukade engelsmannen
under för den franske konungens här, till hvilken hans egen son Rikard Lejon-
hjärta hade slutit sig. Följande år dog kejsar Fredrik under korståget, och Tyska
riket hemföll åt partistrider under kejsar Henrik VI:s korta regering.
Äfven konung Filip hade lofvat ett korståg och ville till sjöss uppnå det heliga
landet i förening med Rikard Lejonhjärta. Deras skaror samlades på Sicilien, där
de emellertid dröjde flere månader (1190-1191), än hälsande hvaranda under fest-
ligheter, än upptagna af inbördes kif och strid. De förö sedan vidare hvar för sig,
men sammanträffade åter vid belägringen af Akko. Därunder förnyades konflik-
terna, och Filip August återvände till Frankrike redan före slutet af 1191. Här
använde han tiden, då så många motspänstiga vasaller voro sysselsatta i Orienten, och
så många dogo i fjärran land, till att indraga många län till kronan eller att vid
återförläningar stärka kronans inflytande. Härvid gjorde honom den tyske kejsaren
Henrik VI den största tjenst, då han ett helt år höll Rikard Lejonhjärta fången,
den farligaste bland de motspänstiga vasallerna. Omkring år 1200 höjde sig konungen
af Frankrike öfver alla sina vasaller, och genom segern vid Bouvines (den 27 juli 1214)
tillförsäkrade han sig försteget framför den engelske konungen Johan utan Land och
skapade en ny, glansfull stödjepunkt för det franska folkets växande nationalkänsla.
Filip August och hans modståndare Rikard Lejonhjärta hade i sin tjenst berömda
anförare för legotrupper. De voro landets fasa, men viktiga stöd för sina härskares
makt. I konung Rikards tjenst vann legotruppsanföraren Mercadier grefskapet
Périgord och räknades sedan dess bland stormännen. På samma sätt upphöjde
Filip August Cadoc till slottsherre i Normandie. Men detta legoknektsväsen behär-
skade icke landet. Den franska statens styrka låg i folkets vilja att försvara sig
under sin konung och i folkets nationalkänsla och kraftyttringar, som konungen förstod
att på lämpligt sätt kalla till lif, länka tillsammans och hålla tillhopa. De inre
striderna inom den engelska konungafamiljen och framför allt konung Johans för-
brytelser erbjödo honom tillfällen till stora, varaktiga "framgångar, framför allt för-
värfvet af Normandie. Bland vapenbragderna i dessa strider för att återföra de
engelska länen till Frankrike är den största berömmelsen förknippad med beläg-
ringen af slottet Gaillard vid nedre Seine, nyckeln till Rouen. Fästningen Gaillard
bildade ett system af torn och murar, ordnade i tre kretsar, af hvilka den tredje
behärskades af det mäktiga hufvudtornet, som var den yttersta och sista tillflykts-
orten. Konung Filip August använde alla hjälpmedel, som den redan till konst
utvecklade belägringstekniken erbjöd. Han uppförde ett befäst läger omkring den
fientliga fästningen och framhärdade 8 månader inom detsamma. Han utgick som
segrare ur denna strid med hacka och spade. Mur efter mur föll, och då han
genombröt den sista, kunde de tappra försvararne icke uppnå donjonen, utan blefvo
alla nedhuggna eller tagna till fånga (mars 1204). Nu gaf sig stad efter stad.
Konungen bekräftade gärna deras privilegier och förmådde vasallerna att gå i hans
tjenst, då de sågo sig öfvergifna af konung Johan. Äfven legoknektarne, som Johan
sändt till Normandie, medan han själf stannade i England, gingo i segrarens tjenst.
Endast det mäktiga, genom sin handel och tusende andra förhållanden med
England förbundna Rouen gjorde motstånd, men gaf sig, då Johan icke gjorde något
för att rädda staden. Påfven Innocentius III försökte hejda den djärfve eröfraren,
men Filip August fullbordade eröfringen. Den nya provinsen blef visserligen orolig,
men konungen behöll den och underlade sig under de följande åren släkten Plan-
tagenets öfriga besittningar.
Konungen var nu åter herre i Normandie och i de land, som gått förlorade
genom hans faders skilsmässa från Eleonora af Aquitanien. Därmed var Frank-
rikes geografiska grund i hufvudsak tryggad.
Då Filip vann denna seger, stod han på höjden af sin makt och i blomman af
sin ålder. Men ännu beundransvärdare äro hans lärospån. Då han var 14 år gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
