Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORMANDISKA OCH ROMANSKA STATSRILDNINGARNE.
205
efter. Emellertid hade prästerskapet fått se, att han icke lätt fogade sig i dess
pretentioner. Då hans ämbetsmän, baillis, sénéchaux, prévöts eller vice-comies, som i
någon mån motsvarade den karolingiska förvaltningens grefvar och vice-grefvar eller
centenarier, försökte betrakta ämbetet som län eller göra det ärftligt, satte han sig
kraftigt däremot. Talrika små furstar, som undandragit sig kronans tjenst och öfver-
höghet, måste i konungen erkänna sin herre, och några ställde sig också gärna och
af fri vilja direkt under konungen, i det de på detta sätt vid lägligt tillfälle gjorde
sig fria från en obekväm länsherre. Äfven de stora vasallerna sökte Ludvig åter draga
under konungens domvärjo, och icke utan framgång gjorde han den gamla länsrätten
gällande, hvilken syntes hafva råkat i förgätenhet. Till och med hertigen af Burgund
och grefven af Nevers hafva inställt sig inför Ludvigs hofdomstol.
Till höjande af den kungliga myndigheten bidrog vidare, att Paris mer än hittills
blef residens, så att konungen endast sällan lät sina påbud utgå från andra platser.
Härigenom vann naturligtvis mången form och praxis större regelbundenhet och aukto-
risation, och staden Paris’ växande betydelse ökade regeringens betydelse, som där
hade sitt säte. Ty Paris begynte prisas och uppsökas af hela världen som medel-
punkten för de sköna konsterna och vetenskaperna, som mäter studiorum. Af alldeles
särskildt betydelse var den omvårdnad, som Ludvig VII egnade stadsväsendet, t. ex.
genom grundlag-
Om han också i
några fall gaf efter
för kyrkans an-
språk och uppträd-
de mot menigheter,
som undandrogo
sig biskoparnes
myndighet, så har
han dock i det stora
hela gynnat denna
utveckling. Och
icke blott på de
andliga områdena,
utan äfven eljest
understödde han
dylika sammanslut-
ningar och upp-
komsten af korporationer inom städerna. Äfven en landskommun - i närheten af
Laon - rönte uppmuntran af konungen. Han hyste den öfvertygelsen och uttalade
den också vid ett tillfälle, att det var nödvändigt att förbättra de ofria böndernas
ställning. Om han också ändtligen icke utträttat mycket för denna förbättring, var
det dock till fyllest att hos folket väcka den föreställningen, att konungen äfven var
de fattiges konung, och att det fanns någon i riket, för hvilken till och med de
andliga och världsliga stormännen måste böja sig. Konungadömets ursprungliga och
riktiga idé; föreställningen om att det var en makt, som sträckte sig öfver alla enskilda
intressen, att det var alla rättigheters ursprung och försvar, denna det germanska
konungadömets sanna kärna och rot, hade åter hållit sitt intåg i det förödda och af
länsstatens upplösning tryckta Frankrike.
Karakteristisk för styrkan af det nationella medvetandet och pliktkänslan gentemot
det egna landet är i synnerhet den kraft, hvarmed dessa känslor bibehöllo sig
hos abboten Suger af S:t Denis, ehuru han tillhörde den asketiska riktning, som då
för tiden i Tyskland i allmänhet drog präster och munkar öfver till konungadömets
motståndare eller åtminstone förlamade deras verksamhet för konungen. Han var
liten till växten, klen till hälsan och af låg härkomst. Hans ungdom inföll i en tid,
då de klassiska studierna voro förhärskande i de franska skolor, som sedan utveck-
lade sig till universitet. Hans själslif var ännu icke ödelagdt genom skolastikens
ensidigheter. Han hade vidsträckta kunskaper, och hans med sinne för det prak-
tiska förenade vältalighet lät honom hastigt komma till stort inflytande i kyrkans
gande af nya städer
på de kungliga do-
mänerna, dit folk
strömmade från
stormännens när-
liggande besittning-
ar, och vidare ge-
nom meddelande af
privilegier åt såda-
na menigheter, som
sammanslöto sig
till biskopliga stä-
der, såsom Laon
och Soissons, eller
eljest uppstodo på
kyrkligt område.
Abboten Sugerius af S:t Denis.
Glasmålning i S:t Denis’ klosterkyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
