Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Byzantinska väldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYZANTINSKA VÄLDET. 135
Den uppskakande händelsen framkallade förvirring. Den fallnes son kunde
endast en kort tid hålla sig uppe, hvarpå svågern Mikael I Rhangabé (811-813) besteg
tronen. Han var ett verktyg för den härskande ortodoxismen, som förtryckte bild-
stormare och paulicianer. Emellertid ödelade Krum de nordliga delarne af riket och
besegrade Mikael 813 vid Bersinikia. Hären tröttnade på den oduglige härskaren
och upphöjde armeniern Leo V (813-820). Nu visade sig bulgarerna framför Kon-
stantinopels murar, men måste liksom alla föregående aftåga med oförrättadt ärende.
Aftåget medförde svår hemsökelse för riket; till och med Adrianopel föll i fiendens
händer. Krum återvände med rikt byte och tusentals fångar, bland dem den slaviske
bondsonen, sedermera kejsaren Basilius. När den krigiske känen dog 814, förmådde
hans efterträdare ej försvara den vunna maktställningen. Leo tillfogade honom ett
förkrossande nederlag vid Mesembria och aftvang honom en fred, som för en längre
tid tryggade rikets gränser från denna sida. Men i det inre ville lugnet ej inträda,
ty den gamla bildstriden uppflammade ånyo. Leo själf var bildstormare, men hade
af statsskäl visat fördragsamhet, hvilket emellertid hans bildfientliga armé liksom
det högre prästerskapet ej ville tillåta. Sålunda rasade åter de båda partierna mot
hvarandra. Patriarken Nikephorus störtades, och hans efterträdare presiderade på ett
koncilium, som förnyade besluten i Hierion och fördömde bilddyrkarne. Emellertid
hindrade kejsarens måttfulla hållning alla excesser, tills en sammansvärjning störtade
honom. Han mördades i slottskapellet under julottan 820.
En af de sammansvurne, Mikael II (820-829), erhöll pärldiademet. Det var en
f. d. soldat af låg härkomst. I den kyrkliga frågan höll han en medelväg och sökte
så strängt som möjligt upprätthålla den allmänna ordningen. Men en förbannelse
hvilade öfver hans blodbesudlade tron och hindrade all framgång. En härförare af
slavisk härkomst vid namn Thomas höjde 822 upprorsfanan nära östra gränsen.
Han fick understöd af araberna, hvarför största delen af Mindre Asien gick förlorad
för kejsaren, på samma gång som en flotta visade sig utanför Konstantinopel.
Hufvudstaden höll stånd såsom alltid. Thomas måste nedstiga till en "äfventyrares
kringflackande lif. Han utlemnades 824 och led en kvalfull död. Det borgerliga
kriget hade tagit starkt på rikets krafter, hvilket var så mycket farligare, som just
vid denna tid den djärfve Omajjaden Abd er-rahman grundade ett rike vid Eufrat.
Tillika uppstodo själf ständiga riken i Marokko, Tunis och Egypten. Medelhafvet
begynte fyllas af muhammedanska sjöröfvare, som underlade sig den rika ön Kreta
och där grundlade den arabiska hufvudstaden Chandakon, hvarur senare namnet
Kandia uppstått. Därifrån hemsökte de alla det Egeiska hafvets kuster, hvilket
fortgick ända till midten af det 10:de århundradet. Redan förut hade muhammedaner
från Tunis visat sig på Sardinien och Balearerna och från 827 äfven på Sicilien.
Rhomäerna ledo här ett nederlag på öppna fältet och måste allt mer och
mer vika för inkräktarne. Alla dessa svårigheter hvilade på Mikaels son och
efterträdare Theophilos (829-842). Det var en väluppfostrad, verksam, begåfvad, men
hårdhjärtad furste, ifrig bildstormare. Den under askan glimmande elden slog åter
upp i full låga. Anledningen var ett edikt af år 832. Midt under de inre rasande
striderna pågick kriget på Sicilien, där Messina och Palermo föllo i de otrognes
händer. Dessutom uppkom ett nytt krig med kalifen i Bagdad. Till en början
hade rhomäerna framgång, men kalifen Mutasim sammandrog alla sitt rikes krafter
och förenade sig med turkarne, som framträngt från östra Asien, stamfäderna till
senare tiders osmaner. Nu blefvo de kristne tillbakaslagna efter ett häftigt mot-
stånd, och rikets stolta bålverk Amorioii föll. Å ömse sidor föröfvades rysliga
grymheter. Trots dessa svåra hemsökelser förstod Theophilos att höja rikets för-
valtning och finaiisväsen. Handel, handtverk och konst blomstrade. Konstantino-
pels väldiga ringmurar förstärktes, och praktfulla byggnader uppfördes, bland dem
ett storartadt sjukhus. Till och med vetenskaperna rönte en lefvande omvårdnad, och
historien erhöll i Theophanes och Nikephojrus framstående representanter. Såsom andlig
skaldinna uppträdde nunnan Ikasia. År 842 begynte kejsaren förnimma dödens
annalkande. Han beställde om sitt hus, öfverlemnade regentskapet under sonen
Mikaels minderårighet åt sin gemål Theodora, satte ett regeringsråd vid hennes
sida och dog. Theodora återupptog Irenes kyrkopolitik, hvilket så mycket lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
