Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANERNAS KULTUR.
109
Framträdandet af lekmännen såsom likställda med de andlige i alla grenar af andlig
verksamhet är ett af Karls förnämsta verk. Liksom han behärskade kyrkan och afgjorde
trossaker eller lät afgöra dem å sina vägnar, så började nu äfven lekmän skrifva böcker och
idka konst och vetenskaper, hvilket icke hade förekommit sedan århundraden och icke
skulle upprepas på århundraden. Den mest betydande representanten för lekmannaståndet
var Einhard, en verklig renässansmänniska, som hade kunnat verka i Italien i början af
det 15:de århundradet. Han hade erhållit sin utbildning i klostret Fulda och i hofskolan
för att sedan i umgänget med framstående män, framför allt med Karl själf, utveckla
sin mångsidiga begåfning.
Einhard kunde egentligen
allting: han var byggmästare,
skald, lärd, skriftställare, stats-
man och historieskrifvare.
Mest betydande var han i
den sistnämnda egenskapen,
och Karl erbjöd honom ock-
så ett ämne för historieskrif-
ning, som en samtida blott
sällan kan finna. Han för-
fattade en lefnadsteckning af
sin faderlige vän och herre
af stor fulländning men med
tydlig efterbildning af klas-
siska^ mönster, framför allt
Suetonius. Historieskrifning-
ens betydelse hade icke
undgått kejsaren. Därför lät
han bevara riksdagarnes
beslut i flere afskrifter och
samla politiskt viktiga bref i
en bok och skrifva en riks-
historia i form af årsböcker,
ett rent historiskt verk, som
icke är anstucket af någon
prästerlig uppfattning. Intet
under att lekmannaväsendet
gjorde sig gällande äfven i
språket. Under den upphöjde
frankerfursten möta vi för
första j Kgången Vordet »tysk»,
d. v. s. folklig. Karls moders-
mål var högtyska, och hans
hof talade öfvervägande den-
na munart. I början af den
frankiska lagboken berömde
Pärm till kejsar Karl den Skalliges bönbok med
elfénbenssniderier, filigranarbete och infattade stenar.
Originalet i Nationalbiblioteket i Paris.
han de starka och tappra fran-
kerna, som hade brutit romarnes hårda ok. Karl kände sig bättre och större än romarne.
Af denna orsak sökte han bevara den frankisk-germanska andan obesmittad. Sålunda
införde han tyska namn på månader och vindar. Han påbörjade en tysk grammatik
och lät uppteckna de gamla germanska hjältedikterna. Till och med kyrkan måste
använda folkspråket. Öfversättningar uppstodo af doplöftet, trosbekännelserna, Fader
vår och syndabekännelsen m. m. En dikt i allittererad form skildrar världens under-
gång. Den är kristen, men uppfylld af hedniska föreställningar. En sigillstämpel
af bly framställer härskarens mustaschprydda bild med antik hjälm och germanska
vapen samt Roms sinnebild jämte inskriften: Det romerska kejsardömets pånytt-
födelse. Härmed uttrycktes den store tyskens väsen.
Karl var medeltidens mest omfattande och skapande ande, som klart kände, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
