Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Germanernas kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GERMANERNAS KULTUR
Den öfverlägsna romerska kulturen har haft ett åtgörande inflytande . ^
på germanerna. Den har på det djupaste ingripit i statslif, rättsväsende >
och författning, i vetenskap, klädedräkt, krigsväsen och religion.
I alla dessa saker tänkte och kände de båda folken ursprungligen alldeles olika,
men då de bodde tillsammans inom samma område, måste de söka utjämna
olikheterna. Denna utjämning utföll till förmån för romanerna. De voro de äldsta
bofasta inbyggarne och voro öfverlägsna till antal och bildning.
Ett folks väsen visar sig i dess lagar. Germanernas utgjorde närmast en oskrif-
ven sedvanerätt, som uppstått inom de fria männens massa och af dem tillämpades
på offentliga sammankomster under bar himmel. Men när de så kommo i en främ-
mande, helt olikartad värld, sågo de sig tvungna att uppteckna rättssedvänjorna, för
att icke deras urgamla egenart skulle alltmer duka under för romarnes fast sam-
manslutna rättsväsen. På så sätt uppstodo germanska lagböcker, till hvilka senare
anslöto sig regenternas förordningar eller »kapitularier». Uppteckningen af lagarne
skedde från midten af det femte till midten af det nionde århundradet. Som de äldsta och
viktigaste gälla de frankiska lagböckerna, framför allt den ärevördiga lex salica.
Dessa leges afspegla folkets sätt att känna, den fäderneärfda, häfdvunna sedvanan,
så vidt icke lån från främmande håll egt rum. Stammens lag och konungens för-
ordning h vilade på samma grund: på häfd och gemensamt beslut. Helt annorlunda
förhöll det sig med de kanoniska lagarne, som härflöto ur den kyrkliga rätten och
den mildare kristna uppfattningen. Småningom begynte den kungliga och kano-
niska lagstiftningen intränga i och omgestalta folkets egen. Samtidigt med germa-
nerna voro äfven romanerna verksamma på detta område. De sofrade den tyngande
myckenheten -af upptecknade lagbestämmelser och gjorde däraf ett sammandrag för
praktiskt bruk. T
Under öfvergångstiden täckte icke folk och stat hvarandra. Vid sidan af den
härskande germanstammen lefde sedan gammalt bofasta romaner och jämte dem
andra folkelement, såsom kelter, germaner och slaver, hvartill i Södern kommo
starka judiska sammanslutningar. Den germanska statens aristokratiska väsen måste
taga hänsyn till denna brokiga blandning. Det skedde genom gradering af mans-
boten. En hög mansbot utmärkte en kyrkans man, och skillnaden mellan den
härskande germanen och den underkufvade betecknades genom högre och lägre
mansbot. Romanen fick åtnöja sig med den lägsta, och för juden var ingen alls
bestämd. Mansboten svarade alltså mot rangen. Ursprungligen betalade blott provins-
borna grundskatter, men med vissa gods gingo dessa öfver äfven på germaner, medan
å andra sidan romaner (särskildt kyrkans män) voro fria från skatt. Härigenom
närmade sig de högre lagren hvarandra, medan fattigdomen verkade nivellerande
bland de lägre. Till sist upprepades äfven här förhållandena i det sjunkande kejsar-
riket, i det att nationalitet och börd trädde tillbaka för den stora motsatsen mellan
rik och fattig. Den sociala omhvälfningen utplånade den ursprungliga åtskillnaden
och det i trots af lagens bokstaf.
I germanstaten gällde den personliga rätten, i det att hvar och en lefde enligt
den, som tillkom honom efter födelsen, romaren enligt den romerska, germanen
Världshistoria II.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
