Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 9. Frankiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Randornament ur en evangeliebok, som tillhört Karl den Store.
I Nationalbiblioteket i Paris. |
vid sidan af och under den Högste. De belönade sina
anhängare och straffade sina bespottare. Man tänkte
sig Himmelsfursten i kroppslig gestalt med jordiska
egenskaper, omgifven af de helige liksom frankernas
konung af de store. Det sant kristliga lifvet kom föga
till synes, omslutet som det var af den ytliga bekännelsens
skal. Dock funnos präster, som eftersträfvade
det goda, och bakom Guds tjenare, när han straffande
uttalade förbannelsen, stod han själf hotande, Den
dådkraftige Theoderich fogade sig efter den strängt
allvarlige Nicetius af Trier. Han vördade honom,
därför att han vågade tadla honom. Söndagens
helighållande infördes trots lekmännens motstånd, och
antalet socknar och kyrkor ökades, på samma gång de
senare utsmyckades allt skönare. Särskildt synoderna
arbetade på att genom en skärpning af kyrkotukten
förbättra både lekmän och andlige, och i samma syfte
tjenade en sammanslutning af metropolitanpräster.
Den lärda bildningen låg uteslutande hos prästerskapet,
som icke längre författade för att gifva prof på sin
bildning, utan för att uppbygga och väcka fromheten
till lif.
Äfven klosterväsendet utbredde sig, emedan man
behöfde orter för hvila och befrielse från världen.
Tidigare var klosterfolket ett religiöst lekmannaförbund,
men detta förhållande upphörde i det 6:te århundradet.
Då infogades klostren som ett led i kyrkans
organisation, i den biskopliga och därmed också den
samhälleliga förvaltningen, ja i hela samfundslifvet.
De blefvo populära och mycket gynnade. Snart var
hela det frankiska riket uppfylldt af fromma stiftelser,
af hvilka en del blifvit vida berömda. Deras
storlek var högst växlande och likaså deras tillgångar.
I öfverensstämmelse med sin karaktär voro de platser
för ett tillbakadraget lefverne och användes därför
stundom som statsfängelser. Då inkom ett främmande
element, nämligen iro-skottarne, som tillhörde
den gammalbritiska kyrkan med hennes blandning af
världsförsakelse och vandringslust, och med dem en
högre bildning och håg att undervisa. De ville vara
»främlingar» (peregrini) på jorden, liksom Kristus varit
det. Gärna vandrade de liksom apostlarne i sällskap
om tolf stycken. Deras mest betydande representant,
Columbanus d. y., kom 583 till frankernas land. Han
grundade klostret Luxeuil på Vogesernas sydvästra
sluttning. Han författade en egen klosterregel med
de strängaste botöfningar och gaf orten ett sådant
anseende för helighet, att ingen utomstående, icke ens
konungen, fick beträda dess område. Späkningarne
inom klostret voro förenade med liflig verksamhet
utanför detsamma. Munkarne drogo predikande
omkring ända till Bayern, men de uppväckte mycken
motsägelse genom sitt envisa fasthållande vid bruken
i hembygden. Efter mycket kringirrande slutade
Columbanus sina dagar söder om Alperna. Emellertid höjde
sig Luxeuil till ett mönsterkloster, under hvilket andra
voro underordnade, med vidsträckta särrättigheter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0106.html
