Världshistoria / Medeltiden / 69 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Frankiska riket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den helige Johannes’ kyrka i Poitiers. Merovingisk byggnad från det 7:de århundradet.

Riket torde då hafva varit dubbelt så stort som på Chlodvigs tid. Det hade ett omfång,
som det icke nämnvärdt öfverskred ända till Karl den Stores tid. Fyra landsdelar
uppstodo, dock utan bestämda gränser. Det gamla stamlandet mellan Schelde och
Rhen brukade man beteckna med namnet Östriket (Auster, Austrasien). Det omfattade
tämligen rent tyska områden. Bredvid detta sträckte sig i väster det från Syagrius
eröfrade landet ett stycke söder om Loire. Det kallades Västlandet eller Nya
landet (Neuster, Neustrien) och var bebodt af franker och romaner. Ur den burgundiska
staten och utvidgadt genom stycken af Neustrien och västgoternas land
uppstod Burgund. Här var det romanska väsendet förhärskande. Vid dess sida
befann sig det från västgoterna eröfrade, tämligen rent romanska Aquitanien. Det
erhöll genom Vasconias (Gascognes) baskiska befolkning en säregen karaktär, som i det
8:de århundradet fick ett politiskt uttryck genom upprättandet af ett särskildt
hertigdöme Aquitanien. Dessutom intogo Provence och de germanska besittningarne på
högra sidan af Rhen en särställning, medan det keltiska Bretagne förblef tämligen
oafhängigt. Rikets tyngdpunkt låg i Neustrien med Reims, Soissons, Paris, Tours
och Orléans. Redan tidigt har det stundom kallats Francien, ett namn, som tillika
kunde gälla hela det förenade riket. Francierna blefvo fransmän. I Neustrien brukade
delrikenas gränser mötas, eller rättare sagdt från de där belägna hufvudorterna
brukade delningarne utgå. Under det 8:de århundradet sammanställas å ena sidan
Neustrien och Burgund, där väl redan romanskt språk talades, och å andra sidan
de germanska områdena Austrasien och Tyskland.

Politiskt sedt gick det utför. Nästan oafbrutet pågingo inbördes krig, som splittrade
riket inåt och försvagade det utåt, och det i en tid, då avarer, slaver och langobarder
uppträdde som stridslystna grannar. Avarerna voro besläktade med hunnerna.
De kommo från Volgas stepper och trängde fram mot Ungern och än vidare
åt sydväst liksom slaverna i nordöst.

Redan för riksdelningens skull utbröt strid. Det fanns fyra söner och därmed
också fyra arftagare: Charibert I (561–567), Guntram (561–593), Sigibert (561–575)
och Chilperich I (561–584). Bland dem var Sigibert, härskaren öfver Austrasien med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>