- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
37

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Det vandaliska riket i Afrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En lång tid var vandalstaten den rikaste och starkaste af de germanska nyska-
pelserna. Segrarne gjorde sig förtrogna med provinsborna och deras höga kultur.
Dessa voro tillfreds med en regering, som erbjöd dem lugn och välstånd utan att
förtrycka dem. Allt syntes lofva en lång, lycklig framtid - och dock stod den
glänsande byggnaden på Afrikas sand.
Efter Geiserichs död kom hans äldste son Hunerich (477-484) på tronen. Han var
en inskränkt, våldsam natur, som häftigt stötte ihop med katolikerna. Efter dessa
skakningar öfvertogs regeringen af Gunthamund och sedan af Thrasamund (496-523),
af hvilka den senare ännu en gång förstod att höja riket genom anslutning till öst-
goterna. Han gifte sig med Theoderichs syster. Då han dog, öfvertogs regeringen af
Hilderich, Hunerichs son (523-530), inskränkt liksom fadern men utan dennes kraft.
De i landet bosatta goterna måste taga sin tillflykt till maurerna och blefvo besegrade
vid Capsa, katolikerna fingo full trosfrihet, och alltjämt gingo sändebud från och
till Konstantinopel. Härigenom alstrades missnöje. De missnöjde samlade sig om-
kring Gelimer, en ättling af Geiserich, som afsatte Hilderich och i hans ställe besteg
tronen (530-534).
Då kom kejsar Justinianus till den afsattes hjälp. Han sände en brokigt samman-
satt, men stridsduglig truppstyrka under den skicklige och tappre Belisarius, som
oväntadt landsteg på Afrikas kust. Ingenstädes hade man vidtagit några försvars-
åtgärder. Karthagos murar voro förfallna. Vandalernas uppbåd bestod endast af
lätt rytteri, och en del af detsamma gjorde krigstjenst på Sardinien. Ad decimum,
d. v. s. vid tionde milstenen från Karthago, utkämpades striden, som slutade med
Gelimers fullständiga nederlag. Belisarius intågade utan motstånd i Karthago. Så
småningom ryckte vandalerna åter upp sig och gingo mot fienden för andra gången,
men dukade under för grekernas häftiga angrepp. Dessa eröfrade vandalernas läger
med dess omätliga skatter, ett århundrades byte. Gelimer flydde förtviflad till en
marokkansk bergsstad. Här belägrades han af en herulisk härförare, medan Belisa-
rius underlade sig det vidsträckta riket och öfverallt genomförde det byzantinska
regerings- och skatteväsendet. Då herulerna inledde underhandlingar med Gelimer,
skall den veke och gråtmilde konungen hafva utbedt sig tre saker: ett bröd, emedan
han ej ätit något sedan flykten, en svamp, emedan hans ena öga svullnat af tårar
och damm, och en lyra att därmed ackompagnera en sång, som han diktat om sin
olycka. Slutligen steg han !ned från sitt berg och begaf sig till Karthago. Då han
fördes inför Belisarius, utbrast han i ett högljudt skratt. Segraren intågade i triumf i
Konstantinopel med rikt byte och med den störtade vandalkonungen, som, iförd patricier-
nas purpurdräkt, oupphörligt mumlade för sig själf: »Fåfängligheternas fåfänglighet, allt
är fåfänglighet». Tåget rörde sig fram mot den kejserliga tronen, på hvilken Justi-
nianus och Theodora sutto. Här afklädde man konungen purpurn och tvingade honom
i stoftet för majestätet.
Vandalerna gingo under utan ära. De hade förlorat sitt väsen och därmed för-
verkat rätten att finnas till. Författaren Prokopius kunde yttra: »Bland alla folk är
det vandaliska det mest förvekligade. De bodde i praktfulla trädgårdar och voro
begifna på rusets och kärlekens fröjder».
Emellertid hade de varit en välsignelse för Afrika. Under byzantiskt välde följde en tid
af förvirring: krig med maurerna, uppror bland soldaterna, uppviglingar bland ämbets-
männen. Vapnen skramlade så godt som oafbrutet. Provinsen^blef fattig och män-
niskotom och försjönk slutligen i kraftlöshetens stillhet.
123 45
t. 3. Konung Gunthamund. 2. Konung Hilderich. 4.|5. Konung Gelimer.
Mynt af Vandaliska konungar. Originalen i Königliches Miinzkabinett i Berlin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free