Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af folkvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖRJAN AF FOLKVANDRINGEN.
27
Den nye härskaren gaf den framskjutna ställningen förlorad och drog sig tillbaka
genom mellersta och norra Italien under fortsatta underhandlingar med Honorius.
Slutligen vände han sig mot Gallien, där de vandaliska, alanska och svebiska ska-
rorna hunnit ända till Pyrenéerna för att år 409 blifva synliga i Spanien. De tre
folkslagen delade det eröfrade landet på så sätt, att sveberna erhöllo Galicien, ala-
nerna Lusitanien och vandalerna Bsetica (Vandalusia, Andalusien). De afslöto fördrag
med invånarne, och, själfva i behof af fredslugn, lade de svärdet å sido och fattade
i stället plogen. I förhållande till kejsaren blefvo de foederati.
Under tiden sönderslets Gallien af de många motkejsarnes krig. En af dem, Jo-
vinus, stödde sig på burgunderna under Gundahar och alemannerna under Goar,
hvarför han valde
Mainz till hufvudstad.
Allt längre och längre
inträngde germanerna
vid Rhen, $å år 412
äfven Athaulf upp-
trädde med sina goter,
sannolikt med Hono-
rii tysta medgifvande.
Han besegrade Jovi-
nus och begynte sätta
sig fast i södra Gal-
lien. Honorii syster,
den sköna Placidia,
som i Rom blifvit go-
ternas fånge, räckte
barbarkonungen sin
hand för att på så
sätt förena romare och
goter. Men Honorius
såg i detta äktenskap
en förnedring för sitt
hus och fortsatte kri-
get, hvarigenom go-
terna blefvo trängda
öfver Pyrenéerna.
Plötsligt, i augusti
415, blef Athaulf mör-
dad. Hans lifs dröm
hade varit anslutning Aétius, västromerska rikets fält-
till Rom; nu fick han
betala den med sin
egen och sin familjs
undergång. Det nationella partiet bland goterna hade icke stått främmande för mor-
det; nu fick det öfvervikten och upphöjde Siegerich till konung, en broder till
Athaulfs dödsfiende. Ställningen var ytterst vansklig, ty Siegerich var egentligen blott
hufvudmannen för ett parti, och folkets framtid hängde på möjligheten af en sam-
manslutning under en allmänt erkänd härskare. Samhörighetskänslan segrade. Siegerich
undanröjdes liksom företrädaren, och en gammal stamhöfding vid namn Wallia er-
kändes som goternas öfverhufvud.
Denne fullföljde Athaulfs eröfringar ända till Gibraltars sund och förlikte sig med
Honorius, till hvilken Pladdia utlemnades. Goterna erkände kejsarens öfverhöghet
och förbundo sig att bekämpa de öfriga germanerna i Spanien. Till lön härför skulle
de erhålla fasta boplaster. Brödrafolken, som länge lefvat skilda, söndersleto nu hvar-
andra. En del af vandalerna gick fullständigt under, medan återstoden sökte en till-
flykt i Galiciens otillgängliga berg. Goternas krig gällde som kejsarens fälttåg, hvar-
for han genom en lysande triumf högtidlighöll deras segrar. Han uppfyllde också
Kejsarinnan Galla Placidia
med sin son Valentinianus HL
Del af en elfenbensdiptychon i dom-
skatten i Monza.
herre.
Del af en elfenbensdiptychon i dömskatten
i Monza.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
