- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
23

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Början af folkvandringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÖRJAN AF FOLKVANDRINGEN.
23
framkallat Herrens vrede. Gratianus vände tillbaka till Sirmium, hvarifrån han utfär-
dade en förordning till förmån för de rättrogna prästerna. De arianska goternas
stridslycka blef på detta sätt en triumf för den katolska kyrkan.
Visserligen såg det icke så ut för närvarande. Segerdruckna drogo goterna mot
Konstanti$opel, mot hvars fasta murar de likväl ej förmådde uträtta något. Därpå
upplöste de sig ånyo i enstaka hopar, som öfversvämmade halfön vidt och bredt.
Gratianus vågade icke företaga något med sina modlösa trupper. Han upphöjde där-
för år 379 till medkejsare en person, som åtnjöt allmänt förtroende, nämligen spanjoren
Theodosius. Denne lyckades att sätta en damm för germanernas vidare framträngande.
Det skedde genom eftergifter åt segervinnarne, på samma gång som dessas egen brist
på nationell sammanhållning gynnade kejsaren. Östgoterna skilde sig från västgöterna.
Fritigern dog, och Athanarich drog från Siebenbiirgen till kejsaren i Konstantinopel.
Lugnet återställdes utan några större vapenskiften, och den 3 oktober 382 kunde ett
tillkännagivande utfärdas, att en fredlig öfverenskommelse blifvit träffad med hela
goterfolket. Flertalet däraf, i främsta rummet konungen, erhöll rätt att bosätta sig i
Thracien såsom foederati, d. v. s. goterna behöllo sin själfständighet under kejsarens
öfverhöghet och förbundo sig att ställa trupper till hans förfogande. Visserligen till-
tog därigenom Österns barbarisering i hög grad, men för västgöterna var romanise-
ringen långt farligare. Snart söndrades de genom politiskt och religiöst hat. Parti-
ledare bekämpade och förgjorde hvarandra. I denna nöd uppträdde en man, som
Theodosii silfversköld med bilder af kejsaren och hans söner.
Originalet i Academia de la Historia i Madrid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free