Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De gamla germanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GAMLA GERMANERNA.
19
Moselbryggan vid Trier med de från romartiden bevarade grundpelarne.
barligen sammanhängde gränsgermaiiernas envisa framträngande med händelser i det
bakom dem liggande landet. Ja, det tedde sig som ett slags naturnödvändighet som
icke stod att undgå. Frankerna skötos fram af saksarne, alemannerna af burgunderna.
Från mellersta Donau erfara vi, att jazygerna (sarmaterna) på samma sätt voro utsatta
för påtryckning af främmande folk, förmodligen goter, så att de nödgades beväpna
sina slafvar. Äfven saksarne kände sig så instängda, att de drefvo chaukerna, som
tillhörde deras förbund, ut på de bataviska öarne mellan Rhenmynningarne. Efter
häftiga strider med frankerna lyckades de sätta sig fast på dessa för att längre fram växa
ihop med sina forna fiender och med de starkt romaniserade bataverna. Hårat
uppkom de saliska frankernas stam.
Julianus erhöll en värdig efterträdare i den slugt beräknande, praktiske Valen-
tinianus. Han uppträdde utmanande från första stund. I stället för de af Julianus
nyligen medgifna årliga skänkerna lät han öfverlemna sådana af mindre varde till
alemannerna. Dessa kastade dem på marken och grepo till svärdet för att forsvara
sin påstådda rätt År 367 kom det till en mördande strid, i hvilken fiendernas strids-
klubbor sprängde den romerska linien. Vid detta tillfälle var det så godt som ute-
slutande germaner, som kämpade för eller mot Rom. Segrarne öfversvämmade landet
vidt omkring tills det lyckades fältherren Jovinus att efter blodiga strider kasta dem
tillbaka Vid samma tid öfverskred Valens Donau på en skeppsbrygga och härjade
goternas område, hvilket han upprepade två år å rad utan att stöta pä allvarligt
motstånd. Goterna sände fredsunderhandlare, som ändtligen vunno gehör. Det var
konung Athanarich, som lyckades afsluta ett fredsfördrag med kejsaren pä en o i
Donau Äfven i Britannien utkämpades strider. Där landade franker och saksare,
hvilka möttes af bataver och heruler. Men liksom förut hotade den största faran
vid Rhen. Alemannerna lyckades rent af öfverrumpla det viktige Mainz. Ar ;5b8
sammandrog Valentinianus starka truppmassor, med hvilka han inföll i alemannernas
land öster om Rhen och besegrade fienden efter ett häftigt motstånd vid Solicmmm.
Verkan däraf måtte knappt hafva varit efter önskan, ty kejsaren återvände till Trier.
Han hade funnit, att dylika fälttåg voro farliga, och att det bästa skyddet utgjordes
af starka Rhenbefästningar. Därför återupptog han sin företrädares arbete i ännu
större omfattning, men helt visst under störande afbrott. Emellertid gjorde sig en
annan plåga kännbar, nämligen saksarne. Oförmodadt visade de sig vid kusterna
och trängde diupt in i landet. Lastade med byte återvände de till sina fartyg, innan
de romerska trupperna upphunno dem. Här och hvar blefvo de till och med bofasta.
Rikets hufvudfiende vid Rhen var alemannerkonungen Macrianus. Kejsaren hetsade
först burgunderna mot honom och försökte därpå taga honom till fånga i Wies-
baden för att slutligen uppväcka motstånd mot honom bland hans egna landsman.
Allt förgäfves. Sakerna gingo sin vanliga gång, i allmänhet till nackdel för alemannerna,
tills en händelse vid mellersta Donau oväntadt medförde ett omslag. Quadernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
