- Project Runeberg -  Världshistoria / Forntiden /
527

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Principatets grundläggning och det julisk-claudiska kejsarhuset.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PRINCIPATETS GRUNDLÄGGNING OCH DET JULISK-CLAUDISKA KEJSARHUSET.

527

nerna proklamerade utan vidare såsom imperator den enda ännu i åtanke kommande
telningen af Caesars hus, den 51-årige Claudius, broder till Germanicus; och för
senaten blef ingen annan utväg än att godkänna det fullbordade faktum.

Det förefaller, som om den aristokratiska tendenslitteraturen särskildt hade velat
hämnas på den man, som beredt aristokraterna en så bitter missräkning. Den bild,
som den lemnar af mannen, är en vrångbild. Man behöfver blott läsa filosofen Senecas
satiriska smädedikt om »den förgudade Claudii förvandling till en kurbits» eller det
skvaller, som Suetonius samlat, för att strax inse, att vår litteratur onekligen till
karikatyr öfverdrifvit mannens obestridligen svaga sidor. För visso var Claudius
långt ifrån född till härskare. En stilla, för lärda sysselsättningar danad natur, af
ett föga imponerande yttre, hade han på mångahanda sätt fått erfara tillbakasättande
och missaktning. ~

[-Familjen-]

{+Fa-
miljen+} skämdes för
honom, emedan han
representerade dåligt,
och hade med flit
hållit honom borta från
offentliga värf, så att
han helt och hållet
kunnat hängifva sig åt
sina litterära och
antikvariska sysselsättningar och åt arbetet
för de omfattande
verk, som han
författat om etruskisk,
kar-thagisk och romersk
historia.

Trots detta har
mannens regering
gifvit mer än man
väntade sig af densamma.
Senatens rättigheter
aktades,
provinsförvaltningen fördes i
öfverensstämmelse med
principatets goda
traditioner, och genom
en rationell finansför-

valtning vunnos medel
till stora allmännyttiga
företag. Så anlades
för den transmarina
handelns behof och
för tryggande af
tillförseln till
hufvudstaden en ny hamn med
fyrtorn vid Tiberns
mynning
(PortusClau-dius). Roms
vattenledningsväsen förbättrades på ett storartadt
sätt genom den från
öfre Anio ledda Aqua
Claudia, hvars
pittoreska bågar än i dag
höra till den typiska
bilden af Campagnan.
En del af Fucinosjön
torrlades genom
ka-nalisering och vanns
för plogen.

Till och med en
stor krigisk bedrift
förhärligar den lärde
imperatorns regering,
nämligen Britanniens

eröfring år 43. Detta var ett företag, som ej förestafvades af ärelystnad allenast,
utan det var en politisk och kulturell nödvändighet, alldenstund med den nära
förbindelsen mellan de galliska och de insulära kelterna en rask och fullständig
romanisering af Gallien väsentligen berodde därpå, att kelterna i norr
underkuf-vades och om möjligt romaniserades. Att Claudius i detta fall sett och bedömt
förhållandena riktigt, bevisas af den omständigheten, att detta problem sysselsatt
äfven de följande regferingarne, till dess att det romerska herraväldet öfver Britannien
säkerställdes ända upp till gränsen af Skottland genom Agricola under Domitiani
regering år 85.

En stor svaghet är emellertid betecknande för Claudius: hans ©själfständighet
gentemot kejsarhusets frigifne, Pallas och Narcissus, och hans beroende af de
van-artade gemålerna, af hvilka den ena, Messalina, genom sina vällustiga nycker lät
hänföra sig till otroliga utsväfningar, ja, till sist till en formlig bröllopsfest med en af sina
älskare, medan den efter Messalinas våldsamma död med Claudius förmälda
Agrippina, en dotter af Germanicus, så fullständigt behärskade den åldrige kejsaren, att
han till och med offrade sin egen son Britannici intressen åt hennes maktbegär.
Hon hade en son ur första äktenskapet, hvilken Claudius adopterade såsom Nero

Byst af kejsar Nero (Claudius Caesar).

Originalet i Louvre i Paris.
Bernoulli, Rom. Ikonographie, F. Bruckmann A. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:06:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/1/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free