Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Pompejus och den unge Caesar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
484 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMEKSKA REPUBLIKEN.
sådan under ledning af Eudoxos från Kyzikos. Physkons efterlefvande gemål,
Kleopatra III, sände än en gång samme Eudoxos ditöfver år 116-115 f. Kr., men
stormar drefvo honom åt söder mot Etiopien. Hemkommen ville Eudoxos genom
färd från väster fullborda Libyens (Afrikas) kringsegling och sökte intressera Västerns
stora handelsstäder för företaget. Han blef också satt i stånd att företaga färden,,
men det är icke kändt, huru långt han lyckades komma. Emellertid hyste han den
missuppfattningen, att han löst sitt problem.
Medan Kleopatra behärskade Egypten och Cypern, blef en naturlig son till Physkon^
Ptolemaios Apion, konung öfver Kyrene. Då han år 96 f. Kr. afled barnlös, hade
han testamenterat sitt land till romarne. Dessa tillträdde också arfvet och togo
domänerna i besittning, men voro icke beredda att öfvertaga den direkta
förvaltningen och därmed landets försvar. Därför gåfvo de den kyreneiska »femstaden»
friheten. Först när det längre fram visade sig, att dessa fem städer icke voro i stånd
ätt regera sig själfva, organiserade romarne år 79 f. Kr. Cyrenaica såsom provins.
I Egypten regerade under tiden Kleopatra med sin son Ptolemaios X Soter II
Lathyros, omedan hon åt sin yngre son Ptolemaios XI Alexander I öfverlemnade
Cypern. År 108 f. Kr. kom Soter II i stället till Cypern och Alexander I till
Egypten. År 101 f. Kr. lät den senare mörda sin moder Kleopatra men förjagades år
89 f. Kr. genom en revolution från Alexandria och fann följande året sin död. Nu
förenade Soter II åter Egypten och Cypern under sin spira. Efter hans död följde
honom såsom konung på Cypern hans son Ptolemaios och i Egypten dennes broder
Ptolemaios XIII Neos Dionysos Auletes. Liksom året 116 f. Kr. för framtiden hade
löst förbindelsen mellan Egypten och Kyrene, så löste året 80 f. Kr. Cypern från
Egypten. Under Auletes’ vanstyre sjönk Egypten allt djupare och djupare, och
redan år 65 f. Kr. var Crassus sinnad att göra Egypten till provins. Den curuliske
aedilen Caesar skulle efter ämbetsårets förlopp organisera landet såsom provins,,
och år 63 f. Kr. kastades i följd af folktribunen P. Servilii Rulli åkerlag
längtansfulla blickar till Egypten. Just samma år 63 f. Kr. försökte Auletes förgäfves vinna
Pompeji hjälp emot egna undersåtar, och om denne också icke gaf det begärda
understödet, så insåg han den egyptiska frågans alla svårigheter betydligt bättre
än de romerska demokraterna i hufvudstaden. Längre fram i tiden tillmötesgick
Caesar Pompejus genom sitt sätt att behandla Egypten och Auletes, såsom konsul
for år 59 f. Kr. föreslog han en lag, som erkände Auletes såsom konung och
romerska folkets bundsförvant och vän. Däremot fråntog år 58 f. Kr. en lag af
folktribunen P. Clodius konung Ptolemaios af Cypern land och förmögenhet,
hvilken senare Cato fick i uppdrag att indraga. Just detta romarnes
tillvägagångssätt mot Cypern föranledde alexandrinerna till uppror mot Auletes, som icke
sökt hindra det skedda. Auletes sökte nu, år 58 f. Kr., sin tillflykt i Rom, medan
hans två döttrar öfvertogo regeringen i Egypten. Enligt Pompeji uttalade önskan
återförde honom den syriske ståthållaren Gabinius och återinsatte honom i
regeringen, hvilken han också innehade vid sin död år 51 f. Kr. Sonen Ptolemaios XIV
efterträdde honom i samregering med sin syster och gemål Kleopatra VII, och när
han i början af år 47 f. Kr. drunknat i Nilen, efterträdde honom hans yngre broder
Ptolemaios XV såsom gemål och medregent. Efter hans våldsamma död år 44 f. Kr.
regerade Kleopatra ensam, till dess hon med sig associerade Antonius såsom gemål
och medregent.
Efter ordnandet af de judiska angelägenheterna hade Pompejus år 63 f. Kr. gått till
Mindre Asien och anträdde år 62 f. Kr. på sommaren sin återresa till Italien och
landade i slutet af året i Brundisium. Alltifrån sitt uppbrott till kriget mot Mithradates
hade han stått utanför hufvudstadspolitiken, och i Rom gingo sakerna sin gilla gång
utan att röna något som helst inflytande af tidens mäktigaste man, som kämpade
och segrade i Asien. I Rom hade under tiden Cicero, hvilken såsom prsetor år 66 f.
Kr. hade förordat gabiniska lagen om Pompeji öfverbefäl mot Mithradates, utsetts till
konsul för år 63 f. Kr., efter nästan 30 års förlopp den förste, som icke genom sin
härkomst tillhörde den senatoriska högadeln. Ännu år 66 f. Kr. tillhörde han
folkpartiet, hvilket visade sig genom hans uppträdande för Manilii lagförslag, men innan han
valdes till konsul förberedde han sin öfvergång till optimaterna och öfvergick helt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
