Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Konung Philippos af Makedonien, Flamininus och grekerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
432 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
acheernas deltagande i kriget var ringa, emedan Aratos icke hade hållit acheernas
krigsväsen på höjdpunkten af utveckling, och af denna anledning öfverlemnades
krigföringen mot spartaner och aitoler åt konung Philippos. Men nu inträffade romarnes
nederlag vid Trasimenus och ingaf konungen hopp att på romarnes bekostnad
kunna utbreda sig i Illyrien. Samtliga krigförande parter hade nu sina ögon
riktade på såväl Rom som på Karthago. Kom så år 217 f. Kr. freden i Naupaktos till
stånd och gjorde slut på bundsförvantskriget. En motsats mellan det aitoliska
förbundet och Makedonien blef dock kvar och skulle snart finna ett nytt uttryck, men
acheerna höllo sig fortfarande till Makedonien. Äfven om Aratos’ personlighet i
viss mån kunde förefalla konung Philippos osympatisk och besvärlig, skulle dock
meningsskiljaktigheter i sak svårligen hafva fört till en katastrof. Men konungen
förförde Aratos’ sonhustru, den yngre Aratos’ gemål, hvarigenom en brytning
framkallades. År 213 f. Kr. lät konungen förgifta Aratos från Sikyon. Så slutade den
statsman, som i sin ungdom förskaffat det acheiska förbundet dess politiska
betydelse och varit de makedoniska konungarnes inflytelserikaste motståndare, ända till
dess han på gamla dagar företog den frontväxling, som än en gång gaf åt
Makedonien hegemonien öfver Grekland. Nu hade konung Philippos kränkt honom och sedan
tillintetgjort honom. Satsen, som säger: odisse, quem Iceseris, höll än en gång streck.
Strax efter Naupaktosfreden hade Philippos angripit romarnes besittningar i Illyrien,
men närmast utan framgång. Efter slaget vid Cannae kunde han träda i förbund
med Hannibal, och Hannibals afsikter gingo ut därpå, att romarne skulle till
Makedonien förlora hvad de egde i Illyrien. Mot den flotta, som romarne afsände till
Illyrien, kunde Philippos icke uppställa någon egen flotta, som hade kunnat mäta
sig med den romerska, och krigets första år beredde honom inga varaktiga
framgångar. Men år 213 f. Kr. sträckte sig hans eröfringar till Dalmatien. Dock
betydde Syrakusas fall i väster en lyckosam vändning för romarne, och denna
romarnes lycka höjde deras anseende äfven i öster. Redan år 212 f. Kr. gingo aitolerna,
sedan de hållit fred i 5 år, ånyo till krig mot Philippos, men denna gång såsom
romarnes ’bundsförvanter. Därmed förlägges krigsskådeplatsen mera åt söder.
Romarne uppträda med en flotta framför Zakynthos, vid Akarnaniens kust och i
Korintiska viken, ja till och med i Medelhafvets östra del och eröfra ön Aigina år
210 f. Kr. Hannibalskriget har blifvit ett världskrig och föres från Herculesstoderna
ända till Egeiska hafvet. På Peloponnesos hade de stater, som stått emot acheerna,
slutit sig till koalitionen mot konung Philippos. Ja, romarnes förbindelser sträckte
.sig redan till Asien, ty konung Attalos af Pergamon ingick förbund med Rom, när
Prusias, Bithyniens konung, slöt sig till Makedonien. På Egeiska hafvet
samverkade den romerska och den pergameniska flottan och gjorde gemensamt angrepp på
Euboia år 208 f. Kr. Men härmed är höjdpunkten af romerska framgångar
uppnådd, ty ett anfall af konung Prusias nödgade Attalos till återtåg till Asien, och år
207 f. Kr. föranledde Hasdrubals inbrytande i Italien romarne att mera draga sig
tillbaka från Östern, hvarigenom makedoniernas utsikter ånyo stego. Efter Aratos’
död hade Philopoimen blifvit acheernas ledande statsman. Denna besegrade år 207
f. Kr. den spartanske regenten Machanidas vid Mantineia, medan konung Philippos
hemsökte aitolerna i deras eget land. Så blefvo dessa åter skilda från det romerska
intresset och slöto fred med konungen år 206 f. Kr. Nu kunde Philippos än en
gång rikta sina krafter mot Illyrien. Romarnes sträfvan gick nu ut på ett hastigt
afslutande af kriget mot Karthago, och därför gjorde äfven de fred med den
make-doniske konungen i Phoinike i Epeiros år 205 f. Kr. En del af det romerska
Illyrien hade Philippos under detta tioåriga krig förvärfvat, och den delen fick han
behålla vid fredsslutet. Romarne förläto icke aitolerna deras vacklande hållning,
genom hvilken de år 206 hade vunnit ny anslutning till makedonierna. Äfven konung
Philippos behöllo de i godt minne.
I Egypten dog år 204 f. Kr. Ptolemaios IV Philopator och fick till efterträdare
omyndige sonen Ptolemaios V Epiphanes. Då ingingo Antiochos af Syrien och
Philippos af Makedonien förbund mot Egypten. Medan Antiochos inryckte i södra
Syrien, eftersträfvade den makedoniske konungen att förena Ptolemeernas besittningar
vid Egeiska hafvet med sitt rike. Två år efter krigets början eröfrade han de gre~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
