Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Epigonerna i Asien och Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
414 K. J. NEUMANN, DE HELLENISTISKA STATERNA OCH ROMERSKA REPUBLIKEN.
När Antiochos II Theos afled år 246, efterträdde honom sonen Seleukos II
Kalli-nikos. Han lät mörda sin styfmoder Berenike, dotter till Philadelphos och syster till
Ptolemaios III Euergetes, som samtidigt med Seleukos uppstigit på tronen. Följden
af mordet blef, att Euergetes gjorde ett angrepp på Syrien. Under detta krigs
växlingar aftvang Laodike sin son Kallinikos en delning af makten till förmån för hennes
ännu yngre son Antiochos Hierax, hvilken därefter från år 242 f. Kr. öfvertog under
Kallinikos’ öfverhöghet Asien på denna sidan Tauros och residerade i Sardes. Men
freden mellan Kallinikos och Antiochos Hierax var kortvarig, ty redan år 239 f. Kr.
utbröt broderkriget i Seleukidernas rike. Kallinikos inryckte i Mindre Asien, men blef
fullständigt besegrad vid Ankyra i Galatien af Antiochos Hierax’keltiska legotrupper
och måste öfverlemna Mindre Asien åt sin broder. Men denne förmådde icke freda
sig mot Attalos af Pergamon och inföll år 228, fördrifven från Mindre Asien i
Mesopotamien, hvarest han besegrades af Kallinikos’ fältherre Achaios, som antagligen var
en Seleukid på sidolinien. Men Antiochos Hierax undkom till Thrakien och föll där
år 227 i strid mot kelterna.
Ej långt därefter dog Kallinikos år 226 f. Kr., och hans son Seleukos III Soter
besteg den lediga tronen. Soldaterna gåfvo åt denne Seleukos tillnamnet Keraunos.
Han försökte fråntaga Attalos Mindre Asien, men mördades i Phrygien år 223 f. Kr.
I den mördades ställe uppträdde i Seleukidriket hans yngre broder Antiochos III;
Achaios arbetade på Mindre Asiens återtagande, och han vann verkligen tillbaka
Asien på denna sidan Tauros från härskaren i Pergamon, men icke för Antiochos III
utan för sig själf. Han blef konung och residerade i Sardes såsom förut Antiochos
Hierax. I nio år bibehöll han sig där, men föll år 214 f. Kr. i händerna på
Antiochos III, och denne lät afrätta honom. Än len gång härskade storkonungen öfver
Asien på båda sidor om Tauros.
Pergamenerna stodo i opposition såväl till galaterna som till Seleukiderna. Redan
Eumenes I, som år 263 f. Kr. hade följt efter sin farbroder Philetairos, hade
undandragit sig beroendet af de senare och fört krig mot Antiochos I Soter. Mot galaterna
skyddade man sig genom erläggande af tribut. Attalos I, som år 241 efterträdde sin
kusin Eumenes, vägrade att erlägga denna tribut, och när galaterna af denna anledning
angrepo honom, slog han dem vid Kaikos’ källor. Efter denna seger antog han
konungatitel och som konung regerade han till år 197 f. Kr. Sedermera förbundo sig
galaterna med Antiochos Hierax. De tågade mot Pergamon, men Attalos slog dem vid
Aphrodites tempel. Han öfvergick sedan till offensiven och slog Hierax i tre
drabbningar, i det hellespontiska Phrygien och vid Koloe i Lydien år 229 och år 228 vid
floden Harpasos i Karien. Han lade härigenom Asien på denna sidan Tauros under
sig, och Antiochos Hierax lemnade det. I strid med Achaios förlorade emellertid
Attalos den större delen af sina eröfringar, i lonien återvann han senare en del af
dem. I Achaios’ ställe trädde storkonungen Antiochos III.
Äfven med Egypten, med Ptolemeerna, hafva dessa Seleukider fört krig, såväl
Antiochos I Soter, liksom äfven Antiochos II Theos med Ptolemaios II Philadelphos,
och Ptolemaios III Euergetes med Seleukos II Kallinikos.
År 274 f. Kr. inföll Ptolemaios Philadelphos i Syrien och tog Damaskos, som han
dock icke i längden kunde behålla emot Antiochos Soter. Däremot ledde den
ptole-meiska flottans operationer till eröfringar i Mindre Asien, i Karien, i Pamphylien och
i Kilikien, hvilka förblefvo i Ptolemaios’ besittning vid freden år 272 f. Kr., hvilken
afslöts på grundvalen af status quo. Om denna Egyptens maktställning i Mindre
Asien var det fråga äfven i det krig, som Antiochos II Theos redan under de första
åren af sin regering förde med Philadelphos. Omedelbart efter sin tronbestigning
började Ptolemaios III Euergetes det stora krig mot Seleukos II Kallinikos[, hvilket
räckte från 246 till 237 f. Kr. Euergetes inträngde i Syrien och besatte Antiochia,
öfvergick Eufrat och skall hafva framträgt ända till Babylon, men oroligheter i
Egypten nödgade honom att vända tillbaka. Seleukos arbetade sig åter upp och
besegrade de egyptiska trupperna i närheten af Thapsakos vid Eufrat. På platsen för
denna seger byggdes sedan staden Kallinikon, men Seleukos kunde emellertid icke
frånrycka Euergetes det sydliga Syrien. Denne ingrep år 239 f. Kr. i de syriska brödernas
strid och understödde i Mindre Asien Antiochos Hierax mot Kallinikos. Damaskos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
