Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Reaktionens tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
280 J. BELOCH, GREKERNA INTILL ALEXANDER DEN STORES DÖD.
Koroneia. Angesilaos anföll och vann segern, men hade lidit så svåra förluster, att
han ej kunde tänka på att vidare gå anfallsvis tillväga. Han återförde hären till
Phokis och lät kontingenterna vända hem.
Fälttåget i Grekland hade alltså förblivit utan frukter. Endast det gamla ryktet
om de spartanska hopliternas oöfvervinnelighet hade än en gång bekräftat sig och
förebyggde vidare affall bland de peloponnesiska bundsförvanterna. Emellertid hade
afgörandet försiggått till sjöss. Konon hade efter intagandet af Rhodos förstärkt sin
flotta genom att draga till sig feniciska kontingenter med 170 skepp, och han var
således vida öfverlägsen den peloponnesiska flotta, som låg midt emot honom vid
Knidos. I stället för att retirera till Miletos eller Ephesos inlät sig den spartanske
amiralen Peisandros, svåger till Agesilaos, i en drabbning. Denna ledde till ett
förintande nederlag, såsom under dessa förhållanden var att vänta (början af augusti 394).
Därmed var Konon herre öfver Egeiska hafvet. Han proklamerade nu alla grekiska
samhällens frihet och gaf eftertryck åt sina ord därigenom, att han ej inlade
besättningar i de eröfrade orterna. Då slöto sig till honom alla städerna på den asiatiska
kusten, liksom på de framför kusten liggande öarne. Öfverallt bortjagades de spartanska
besättningarne. Följande år (393) gick Konon öfver till det europeiska Grekland;
Cykladiska öarne trädde på hans sida. Kythera intogs, därefter gick hans flotta in i
Peiraieus och Konon höll sitt triumftåg i fädernestaden, från hvilken han så länge
hade måst hålla sig, borta. Han skred genast till återställandet af de långa murarne
och befästandet af Peiraieus, hvarigenom han återgaf Athen grundvalen för dess
sjövälde. Öarne Skyros, Lemnos och Imbros, Athens gamla kolonialbesittning, vände
nu tillbaka under Athens öfverhöghet, på Delos återupprättades det athenska
öfver-väldet, med Chios, Rhodos och Mytilene afslötos förbund. Däremot häfdade
spartanerna sin ställning i Grekland; ja det lyckades dem, visserligen blott genom förräderi,
att taga Korints hamnstad Lechaion och att därmed genombryta motståndarnes
försvarssystem på Isthmos (393), På återtagandet af det förlorade sjöväldet var
visserligen icke mer att tänka, och därför trädde man i underhandlingar med Persien.
Antalkidas afgick till Sardes såsom underhandlare och erbjöd konungen afträdandet
af det asiatiska fastlandet, medan alla öfriga grekiska stater skulle vara oberoende (392).
Tiribazos, som nu var satrap i Lydien, var också ganska villig att ingå på dessa
förslag, men i Athen, Thebe och Argos ville man icke höra talas om en på sådana
villkor afslutad fred. När sedan Konon kom i spetsen för en grekisk beskickning
till Sardes, lät Tiribazos fängsla honom såsom en förrädare mot persernas sak och
kastade honom i fängelse. Därpå reste han till konungen för att af honom utverka
bifall till öfverenskommelsen. Konon fann emellertid snart möjlighet att komma ur
fängelset. Han flydde till Rhodos, till sin vän Euagoras, och dog där icke lång tid därefter.
Vid konungens hof var man ännu alltför vredgad mot Sparta, för att man skulle
hafva kunnat ingå på Tiribazos7 förslag. Emellertid hade den stora persiska flottan
upplöst sig, och därför kunde spartanerna åter skicka en här till Asien (391), hvarest
Ephesos, Samos och Knidos trädde på deras sida. Samtidigt började Agesilaos rycka
fram mot Argos och Korint. Viktigare fördelar uppnåddes icke, men det lyckades
den athenske strategen Iphikrates att med sina lättbeväpnade legosoldater på slätten
vid Korint omringa ett af de spartanska borgarregementena och till hälften upprifva
det. Detta var en seger att jämföra med segern vid Sphakteria och vunnen med
samma medel, blott att denna gång inga fångar togos. Så obetydlig följden än var
i materiellt afseende, så stor var dess moraliska verkan, och Iphikrates blef härigenom
.en berömd fältherre (390).
I Athen höll man nu ögonblicket för gynnsamt att åter upprätta det gamla riket.
För första gången efter slaget vid Aigospotamoi gick en athensk flotta till sjöss under
Thrasybulos, som förut befriat staden från de trettios herravälde (389). Då
demokraterna öfverallt anslöto sig till Athen och ingen fientlig flotta var tillstädes,
uppnåddes glänsande framgångar. Alla städer vid Thrakiens sydkust från Thasos till
Byzantion kommo åter under Athens herravälde. Under det följande året seglade
Thrasybulos till Rhodos, som redan ansattes af peloponnesierna. Sedan brandskattade
han städerna på asiatiska kusten. På en af dessa färder blef han ihjälslagen af
borgarne i Aspendos i Painphylien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
