Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den perikleiska tidens kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västgafveln å Zeustemplet i Olympia: Striden mellan kentaurer och lapither.
Originalet i museet i Olympia. Efter fotografi af Alinari.
10. Den perikleiska tidens kultur.
Det halfva århundrade, som följde på perserkrigens storm, blef för den grekiska
världen i stort sedt en tid af frid. Följden blef också ett ekonomiskt uppsving utan
like. Särskildt uppblomstrade Athen mäktigt i följd af sin hafsbehärskande
ställning. Dess af Themistokles anlagda Peiraieus’ hamn blef efter få år världshandelns
medelpunkt, där skepp från alla Medelhafvets delar lossade sina laster och där allt
var att få, som Öster- och Västerland alstrade. Gynnad häraf erhöll också Athens
industri en glänsande utveckling. De arbetskrafter, som landet själft kunde ställa till
förfogande, svarade snart icke längre mot behofvet, och det blef då nödvändigt att
i stora massor införa ofria arbetare från barbarianden på andra sidan hafvet. På
samma sätt utvecklade sig industrien i grannstäderna Megara, Aigina och Korint.
Vid tiden för det peloponnesiska kriget torde här och i Athen den ofria befolkningen
i antal hafva varit ungefär lika stor som den fria eller kanske till och med något
öfverträffat denna. Härmed var det förut endast i lonien förekommande slafveriet
infördt till grekiska fastlandet, närmast visserligen blott lill industristäderna omkring
Saroniska viken, medan öfverallt eljes på den grekiska halfön det fria eller såsom
i Lakonien och Thessalien det halffria arbetet ännu var ensamt härskande.
Naturligtvis strömmade massor af fria invandrare till de stora centralpunkterna
för handel och industri, där de emottogos med öppna armar, om också i regel
politiska rättigheter förvägrades dem. Särskildt i Athen bildade dessa immigranter
(metoiker) inom kort en mycket stor bråkdel af befolkningen. Greker från alla
landskap, lydier, fenicer och egypter voro till finnandes bland dem, och många inom
deras krets kommo till betydande välstånd och i följd däraf också till en ansedd
ställning i samhället.
Allt detta bidrog till en hastig stegring af stadsbefolkningens numerär. Athen
torde på Peisistratidernas tid knappt uppnått en befolkningssiffra af 20,000, men ett
århundrade senare hade det med hämnarne och förstäderna vuxit till en stad med
öfver 100,000 invånare eller mera. Athen .var den största af alla grekiska städer, och
af öfriga städer kunde möjligen Syrakusa jämföras, ty äfven här hade på Gelons
och Hierons tid uppstått en storstad efter tidens förhållanden. Det tredje rummet
bland Greklands städer tillkom Korint; sedan kommo i moderlandet Sparta, Argos
och Thebe i väster Akragas och Kroton, under det att städerna i det grekiska Mindre
Asien, t. ex. Miletos, aldrig hemtade sig efter upproret mot Dareios, delvis också
aldrig kunde annat än i inskränkt mån följa med i den uppåtgående ekonomiska
utvecklingen, eftersom krigstillståndet gentemot Persien afskar dem från deras inland.
Redan vid tiden för perserkrigen hade Grekland varit hänvisadt till import af
spannmål; numera var naturligtvis det inhemska jordbruket ännu mindre i stånd
att tillfredsställa den växande befolkningens behof. Industristäderna voro i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
