Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Perserrikets grundläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PERSERRIKETS GRUNDLÄGGNING.
197
skickar sig för sakral musik, hufvudsakligen af uppbyggligt innehåll, om också
diktaren understundom fann tillfälle att infläta berömmelse åt de sköna korförarinnor,
som medverkade vid uppförandet. Vidare utbildning fann denna korlyrik i de
väst-grekiska kolonierna genom Stesichoros från Himera på Sicilien (omkr. 550). Han
tog sitt stoff från de episka dikterna, hvarvid han gaf de gamla sagorna efter tidens
kraf ett djupare etiskt innehåll. Han har skapat den episk-doriska
blandningsdialekten, hvilken sedermera blef normaliserande för körsångerna. En efterföljare fann
Stesichoros i sin västgrekiske landsman Ibykos från Rhegion, som dock icke på långt
när nådde fram till
hans betydelse.
Sedan hafva Lasos
från Hermione
(under Peisistratidpe-rioden), Simonides
från Keos (omkr.
558-468) och
Pindaros från Thebe
(omkr. 520-440)
gifvit korlyriken
dess högsta
fulländning. Medan
Lasos mer var
verksam som
komponist och såsom
sådan af
epokgörande betydelse för
utvecklingen af
den grekiska
musiken, voro
Simonides och Pindaros
icke mindre stora
som diktare och
djupsinniga
tänkare, hvilka sågo
sin konsts uppgift
framför allt i att
bibringa sina
åhörare en sedlig
undervisning. Jämte
religiösa sånger
och kompositioner
för sorgefester
hafva de särskildt
diktat sånger till
förhärligande af
se-gervinnarne i de
stora nationalfest-
Tyrannmördarne Harmodios och Aristogeiton.
I muséet i Braunschweig, (restaurerad).
Efter Mitteilungen des deutschen archäologischen Instituts.
ernås
täflingsle-karoch därigenom
skördat obetingadt
erkännande och
äfven rik materiell
lön hos sina
samtida. Dock finnes
särskildt hos
Pindaros redan
mycket konstladt,
reflexionen undantränger poesien,
det förkonstlade
och till odräglig
svulstighet
upp-skrufvade språket
måste mången
gång redan för
åhöraren förblifva
obegripligt.
Segersångerna voro helt
enkelt beställdt
arbete, och
uppenbarligen var
musiken hufvudsaken
för diktaren eller,
låtom oss hellre
säga så, för
komponisten. Ännu
mer var detta
händelsen med
Simonides’ systerson
Bakchylides,
hvilken visserligen
följande sin
morbroders exempel höll
sig fri från den
pin-dariska svulsten,
men därför också
stannade långt efter sin store rivals tankedjup. Det började sedan gå utför med
korlyriken.
I stället har just vid denna tid dramat framgått såsom en utveckling ur korlyriken.
Utgångspunkten bildar dityramben, den körsång, som vid Dionysosfesten sjöngs till
gudens ära, ursprungligen en fri improvisation af vinfestens glada humör, hvilken
sedan, under sjätte århundradet, af Arion från Lesbos och af musikens stora klassiker
utbildades till konstform.
Dityramben omhuldades hufvudsakligen i Korint och i grannstäderna, och här
framgick ur detta satyrspelet, i hvilket kören, förklädd till satyrer i bockskinn och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
