Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den homeriska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN HOMERISKA TIDEN.
167
Krigare. Målning på en vas från Mykene.
Efter Furtwängler-Löschke, Mykenische Vasen.
haft ett slags hegemoni öfver landskapet, liksom också Heras helgedom vid foten af
berget Euboion, en god timmes väg östligt från staden, hela forntiden igenom förblifvit
den sakrala medelpunkten för hela Argolis. Men det var endast ett löst band, som
enade städerna, och Mykene har icke varit i stånd att bibehålla sin öfverhöghet. Vid
tiden för den mykeniska kulturens förfall såg det sig öfverflygladt af Argos, som
vuxit upp vid foten af borgen Larisa. Snart förmådde Mykene icke längre motstå
den lyckliga yngre medtäflerskan och nedsjönk till en ort utan betydelse. Ledningen
af Heras helgedom öfvergick då till Argos, för hvilket landskapets öfriga städer måste
böja sig. Argos blef på detta sätt den viktigaste staden på Peloponnesos.
På liknande sätt utbredde Sparta sitt välde öfver hela Eurotasdalen. De mindre
samhällena i grannskapet förstördes, deras områden delades mellan segrarne, deras
invånare gjordes till lifegna (heiloter), som dädanefter måste odla jorden åt de nya
herrarne, alldeles såsom det tillgått vid eröfringen af Kreta. Och likasom invånarne på
Kreta gåfvo sig äfven spartanerna en stram militärisk organisation, enligt hvilken
redan pojkarne uppfostrades till krigare och de vuxna männen, likasom soldaterna i
fält, i ordnade afdelningar församlade sig till gemensamma måltider (syssitier). Denna
organisation satte senare Sparta i stånd att tillkämpa sig hegemonien öfver Peloponnesos
och hela Grekland. De från Sparta mera aflägsna städerna inom landskapet blefvo
ställda i ett underordningsförhållande: invånarne eller perioikerna, såsom de sedan
dess benämndes i sitt förhållande till Sparta (»de kringboende»), fingo visserligen behålla
sin frihet, sin jord och en viss kommunal själfständighet, men de måste erkänna de
spartanska konungarnes hegemoni och vid hvarje tillfälle stå redo att på deras
befallning gå ut i fält.
Inom de andra delarne af Peloponnesos stod vid denna tid hvarje område för
sig, och befolkningen lefde med få undantag i spridda byar. Däremot kom man i
Ättika redan tidigt till en sammanslutning. Äfven här hade tidigare en grupp af
småstater funnits, hvilkas konungaborgar ännu i någon mån kunna påvisas. Den
mest betydande af dessa stater omfattade själfva centralslätten vid Kephisos mellan
Hymettos och Aigaleos ända fram till början af Parnesberget. Furstarne i denna stat
hade sin borg på Athens Akropolis och lade under tidens lopp de öfriga staterna under
sitt välde, men på grundvalen af fullständigt likaberättigande, så att hela Ättika
framgent bildade en enhetlig stat. . Sagan tillskrifver Theseus denna sammanslagning
(synoikismos), hvilken blef grundvalen till Athens senare storhet. Theseus är
ingenting annat än en af solgudens många hypostaser. I verkligheten måste denna
sammanslutningsprocess hafva försiggått mycket långsamt, och särskildt har Eleusis ända in
i en förhållandevis sen tid, åttonde eller nionde århundradet, upprätthållit sin
själfständighet gentemot Athen.
I det närbelägna Boiotien kom det aldrig till en så fullständig sammansmältning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
