Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Begynnelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haf och sedan dess under alla historiens växlande skeden så förblifvit. Visserligen
har ingen tradition någonting att förmäla oss om denna koloniserings förlopp, och
det är kanske också af föga vikt att veta något bestämdt därom. Men huru därvid
ungefärligen tillgått, visa oss skildringarne i Iliaden. De nya koloniernas språk och
seder lemna intet tvifvel öfrigt för den, som söker utröna hvarifrån nybyggarne
kommit. Större delen af
Cykladernas befolkning och loniens
bebyggare talade den dialekt, som
talades i Attika och på Euboia
eller var i det allra närmaste
identisk med denna. Äfven
Attikas fyra stammar (de s. k.
phylerna), i hvilka
befolkningen var
indelad, återfinnas
här. Alltså hafva
dessa områden
koloniserats från
Ättika och möjligen
delvis från Euboia.
På liknande sätt
talades på de
sydliga Cykladerna,
på Rhodos och i
allmänhet i det
asiatiska Doris,
den argoliska
dialekten, och på
Kreta en med den
argoliska snarlik
munart. Öfverallt
här finna vi äfven
de tre argoliska
stammarne:
hylleer, dymaner och
pamphyler. Alltså
hafva dessa
områden fått sina
bebyggare från
Argolis och
Lakonien. På Lesbos
slutligen och på
det asiatiska
fastlandets där midt
emot belägna kust,
i det s. k. Aiolis,
talades en dialekt
af stor likhet med den thessaliska
och den boiotiska. Den ordning,
i hvilken stammarne förekomma
på öarne och på Mindre Asiens
fastland, motsvarar således
noga den ordning, i hvilken de
igenfinnas på
fastlandet.
Af detta
förhållande framgår
vidare, att öarne
först då kunnat
tagas i besittning,
när Stammarnes
vandringar på
fastlandet åtminstone
i hufvudsak fått
sin afslutning. Det
ligger i sakens
natur, att ett
jämförelsevis så stort
område, som
Egeiska hafvets öar
och Mindre Asiens
västkust utgöra,
kraft århundraden
för att helt och
hållet koloniseras
och blifva
grekiska. Men vid tiden
för de homeriska
dikternas
uppkomst, alltså i 9:de
eller 8:de
århundradet före vår
tidräkning, hade
grekerna redan länge
varit bofasta på
Mindre Asiens
kust. Följaktligen
måste expansionsrörelsen gå långt
tillbaka i det andra årtusendet f. Kr. Nordvästgrekernas inträngande mot mellersta
Grekland och Peloponnesos måste därför förläggas till samma årtusendes början, om
icke ännu tidigare.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
