Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Romersk järnålder, folkvandringstid, vikingatid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ROMERSK JÄRNÅLDER, FOLKVANDRINGSTID, VIKINGATID.
141
guld, två funna i Östergötland och en i Västergötland. Intressanta dräkter äro äfven
funna i mossarne. Benkläder som under bronsåldern ännu voro okända, anträffas
nu för första gången. Måhända hafva de dock kommit i bruk redan under La Téne-tiden,
tack vare förbindelser mellan Weichselnejderna och sydöstligare trakter. Området
från de ryska stepperna ned till Persien synes nämligen vara det, där de först
kommit i bruk.
Bostadslemningar från det romerska inflytandets tid äro funna flerstädes i
Danmark, Norge och Sverige, i det senare landet hufvudsakligen på Gottland. De s. k.
kämpagrafvarne hafva visat sig vara hustomtningar, bestående af en låg mur af sten
och jord, som jämte midtstöttor uppburit ett tak af korsvis lagda käpprader med
lertätning emellan och förmodlingen täckt af torf. Talrika föremål af lera, sten, glas
och metall hafva hittats kring härdarne och i det öfriga kulturlagret i dessa bostäder.
Keramiken röner ett
händelser af det
angel-saksiska Beowulfskvä-det, en dyrbar
källskrift, som i viss mån
kompletterar det
arkeologiska materialet.
Den romerska tiden
slutar och
folkvandringstiden börjar
enligt den af O.
Mon-telius uppställda
kronologien omkring 400
efter Kristus, enligt
Sophus Muller
omkring 300. I själfva
verket är det en
smaksak, under hvilken
benämning man vill
uppföra 300-talet, ty
romerskt inflytande
höll sig ännu delvis,
sedan
folkvandringar-ne verkligen redan
börjat. Den långa
tiden från 400 till 800
bär hos oss namnet
folkvandringstid, men
bättre vore måhända
att begränsa namnet
till de två första århundradena och låta de båda sista bära beteckningen
Vendeltid efter en berömd fyndplats i Uppland.
Hvad som först slår en med häpnad vid studiet af den äldre folkvandringstiden
är den märkliga guldrikedomen. De talrika väst- och framför allt östromerska
(byzantinska) guldmynten, de s. k. solidi, gifva oss förklaringen till densamma. Guldet
utgjorde dels byte, dels tribut, hemförd af de germanska krigarskarorna från deras
inbrott på romerskt område. Till Norden kom guldet, synes det, hufvudsakligen
Weichselvägen liksom tidigare silfverdenarerna. Den inhemska guldsmedskonsten tog
sedan materialet om hand och bearbetade det till konstfärdiga, praktfulla smycken.
Af enastående skönhet äro de tre i Västergötland och på Öland funna guldhalskragarne
(se fig. å sid. 135), bildade af på hvarandra lagda rör och sirade med figurer i den finaste
filigranteknik. Hals- och armringar förekomma i myckenhet; en af de största, vägande
nära ett kilogram, tillhör de största guldfynd, som någonsin gjorts i Sverige,
nämligen vid Tureholm i närheten af Trosa (s. 135). Fyndet i dess helhet vägde omkring 12
kg. Mindre, men dock betydande, var det fynd, som härom året anträffades nära Sköfde,
uppsving so*m aldrig
förr eller senare intill
medeltidens början.
På Gottland och i
Norge utveckla sig
speciella
lerkärlsformer af stort intresse.
De senare årens
undersökningar hafva
gifvit vid handen, att
många af Götalands
s. k. bygdeborgar,
murar af sten eller jord
och sten, anlagda på
höjder, härröra från
slutet af romersk tid
och förra delen af
folkvandringstiden, alltså
omkring 400 till 600
e. Kr. De betraktas
af några som minnen
af de strider hvilka
vid denna tid
utkämpades mellan Sveriges
båda hufvudstammar
svear och götar. Ett
svagt historiskt ljus
kastas öfver tidens
Svärdfäste, Inlagdt med silfver.
Vikingatiden.
Sverige. Originalet i Statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
