Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvartärtiden. - Sammanfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24 K. BOHLIN, JORDENS FÖRHISTORIA.
väsentligt afsvalnat, för att därpå tillfälligtvis genom någon plötslig sättning i det
inre åter upphettas. En dylik irregulär variation är hos variabla stjärnor ingalunda
ovanlig. Dock är äfven detta antagande på grund af solens stadium såsom stjärna
måhända mindre sannolikt.
Den postglaciala, nuvarande perioden indelas i tvenne serier, i den paleolitiska
och den neolitiska. Den paleolitiska faunan har blifvit indelad i tre sektioner. 1.
Ur-elefantens, 2. Mammut-tidens med grottbjörn och grotthyena, 3. Ren-periodens d. v. s.
den tid, då renen i stort antal uppfyllde Centraleuropa. Att människan var samtida
med dessa arter, bevisas af de groft tillhuggna flintverktyg, som ofta anträffas
tillsammans med deras ben. Människan synes vid denna tid hafva bott under
klipput-språng och i hålor samt lifnärt sig med fiske samt jakt på ren, bison, häst, mammut,
rino-ceros, grottbjörn m. fl. Äfven finnas af människohand utförda afbildningar af mammut
och grottbjörn, arter, som nu för länge sedan äro utdöda.
Den neolitiska perioden (yngre stenåldern) är delvis samtidig med den nuvarande
växt- och djurvärlden.
12. Sammanfattning. Vi hafva nått den punkt, där en lättnadens suck
förnimmes i naturen öfver en mera ordnad och bekymmerfri lifvets utveckling. Från den
dag, då jordskorpan stelnade i sin glöd, hafva vi följt dess vidare historia. »Jordens
ansikte», nyss modelleradt af plastisk massa, ser upp mot sitt ursprung, den
lif-gifvande solen. En slöja omsluter det af luft och vattenånga, som utfaller i oceaner
på dess yta. De geologiska perioderna vandra hän och lemna det ej oberördt. Det
väderbites af luft och vatten, det skrynklas af kolossala veckande tryckkrafter, som
äro en följd af jordens ytterligare afsvalning och sammandragning. Den från solen
afskilda himmelskroppen är ej mer den jungfruliga skapelse, den var från början.
Men i naturen gifves icke rum för någon klagan öfver tidsåldrarnes framfart. Från
fjärran rymder komma ständigt nya sändebud inom området för solsystemet.
Människorna, som sågo deras strimmor på himlahvalfvet, betraktade dem fordom med
skräck. Men kometerna voro icke fiender; de voro välgörare, som gifmildt strö en
sådd i sin bana, hvilken skall blifva underlag för något nytt - det organiska lifvet.
Kolet och kväfvet, de båda ämnen, som företrädesvis utmärka de lefvande
organismerna,, uppfångas af himmelskropparne. Deras sådd lägrar sig öfver land och vatten.
Omsider spirar en dag det i densamma inneborna lifvet först i den
anspråkslösaste gestalt, såsom encellig i vattnet flytande protoplasma. Under tidernas lopp
antager det mera invecklade former. De ömtåliga varelserna veta att omgifva sig med
skyddande höljen likt våra dagars musslor och snäckor. De vinna styrka,
utveckling och storlek samt differentieras genom inflytande af en ofta ogästvänlig
omgifning på allehanda sätt. De tillvinna sig rörelseförmåga och fortplantningsförmåga.
Omsider stiger detta marina lif ur Oceanens omfamning upp på fastlandets strand,
och likt sagans Venus Anadyomene står inom kort biologiens skiftande värld i
underbara gestalter på jordens skära ö.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
