Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Primärtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16
K. BOHLIN, JORDENS FÖRHISTORIA.
att, utom dessa ryggradslösa djur, nu de första spåren af ryggradsdjur börja
uppträda nämligen fiskliknande djur (stjärnfiskar). I motsats till evertebraterna, hvilka
uppnå ansenlig storlek, ända till 2 meter, äro de senare helt små, från 5 till 12 cm.
Men intet spår af något vertebreradt landdjur har hittills funnits från denna tid,
ehuruväl fossil af spindlar, insekter och skorpiorier (på Gottland och i N. Amerika
i trakten af New York) blifvit anträffade. De från och med denna tid talrikt
uppträdande insekterna anses närmast härstamma från trilobiterna. Då äfven koraller
under silurtiden
existerat upp till höga
latituder, så var
hafs-vattnet vid denna tid
troligen ganska varmt
så långt upp som till
Grönland i norr samt
till Tasmanien å södra
halfklotet.
Med efetfon-tiden,
först närmare
fastställd i Devonshire,
mensedermera
konstaterad äfven i
Nordamerika, Centralasien och Nya Syd-Wales,
börja växter,
kryptogamer, uppträda och
betäcka
landområdena, såsom fossil funna
hufvudsakligen i den
äldre röda sandstenen.
Faunan är ännu
hufvudsakligen marin.
Kräftdjuren blifva
under devontiden
sällsyntare, trilobiterna
allt färre,
hvaremot brachyopodernas
grupp ännu starkt
utvecklas Fiskfossil
förekomma i den s. k.
gamla röda
sandstenen, som på sina
ställen är den mest
karakteristiska bergarten, de
blifva allt större och
tyda på stark
utveckling, under det att,
Silur-fossil.
1. Rak cefalopod (Ortoceratit). 2. Skorpion.
3. Gasteropod (snäcka). 4. Brachyopod.
5. Brachyopod (vindlad cefalopod). 6. Korall.
hvarhelst denna röda
sandsten uppträder,
öfriga fossil försvinna.
Efter devon- och
röda sandstenstiden
vidtager med nästan
omärkbar öfvergång
sfe/?A:o/s-perioden,
karakteriserad af
stenkolsförande bergarter,
bestående af dels
marina kalkstenar,
uppbyggda af organiska
rester af koraller,
fo-raminiferer och
mol-lusker, dels af
sandstenar af det mest
varierande korn.
Stenkolet förekommer i
mer eller mindre tjocka [-skiktmedmellanskjut-na-]
{+skiktmedmellanskjut-
na+} tunna lager af
sediment (sandsten). Det
härstammar från
växter, som antingen vuxit
på platsen, eller i
andra fall ditförts
flytande på vattnet. Huru
det massiva kolet
därvid kunnat aflagra sig,
är en svår fråga, men
analogier finnas t. ex. i
Mangrove-trädens
vegetation, som
karakteriseras af rötternas
väldiga utbredning i
vatten såsom ett
nätverk. Stundom finner
man fossila
trädstammar upprättstående och talrikt inbäddade i succesiva lager af bergarter, så att den
ena skogen vuxit och frodats ofvan den mark, af hvilken redan en föregående skog
blifvit öfvertäckt. Då dylika kollager stundom hafva ett djup af 3,000 meter, måste
deras aflagring räknas i ofantliga tidrymder. Denna väldiga utveckling af
kryptogam-floran har stått i samband dels med en hög temperatur, som varit rådande å norra
halfklotet till Spetsbergens breddgrader, dels med en hög kolsyrehalt hos atmosfären.
Det är till och med antagligt, att denna yppiga vegetation af ofta intill 15 meter höga
ormbunkar uppsugit ur atmosfären dess kolsyra till så hög grad, att resten sedermera
ej stått hindrande i vägen för landfaunans utveckling.
Den marina faunan från stenkolsperioden uppvisar nya former af snäckor, musslor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
