Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undervisningsdiktens område. Manilius’ värk Astronomicon
i fem böcker har, ehuru något stympadt, bevarat sig genom
århundradena. Ämnet, som han föreläde sig till behandling
— hans dikt vill vara en lärobok i astrologi — är väl ett
af de motsträfvigaste mot poetisk framställning, som man
gärna kan föreställa sig. Han erkänner det själf och prisar
de skalder lycklige, som kunnat välja så lockande och fogliga
ämnen som striderna kring Ilion och Thebe. Det låter icke
neka sig, att han åstadkommit hvad som ligger inom
mänsklig förmåga för att göra ett sådant poem njutbart. Med
fyndighet och åskådlighet framställer han äfven de torraste och
mest invecklade lärosatser, hans hexametrar äro ofta
välljudande, och när han misstänker, att läsarne börja tröttna,
förfriskar han dem med anslående tänkespråk,
religionsfilososka funderingar och små mythisk-poetiska ströftåg. Han
behöfde ej häller klaga öfver brist på läsare, ty astrologien
började nu från de östra landen, där hon af ålder varit hemma,
ett värkligt segertåg genom Italien, och Manilius’
Astronomicon bars med i triumfen. Det enda, som kan läggas hans dikt
till last, var, att hon icke fullständigt uttömmer sitt ämne.
Hon sysselsätter sig nästan uteslutande med djurkretstecknens
egenskaper och försummar planeternas. Försummelsen
godtgjordes i kejsar Konstantius’ tid genom Julius Firmicus
Maternus, som skänkte romarne en utförlig lärobok i
planetastrologien, hvari hvarenda möjlig aspekt är på det
noggrannaste undersökt till sina värkningar. Mer kunde ju icke
begäras. Den mystiska stjärnvetenskapens framtid var tryggad
i det latinska Europa, och med Manilius’ Astronomicon i ena
handen och Firmicus’ Mathesis i den andra kunde han vandra
öfver den antika världens spillror in i medeltidens
århundraden, hvilkas magiska luft var som skapad för hans lungor.
Lät man ändtligen dessa böcker falla i glömska, så var det
därför, att araberna, när deras tid var inne, kommo med än
mer uppenbarelserika skrifter i ämnet.
Som prof på Manilius’ sätt att skildra må meddelas de
värser, hvari han redogör för ordningen mellan tecknen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
