Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enär den sibyllinska flodberättelsen, som nämdt, icke
företer det ringaste spår af föreställningar, lånade från
Deukalionmythen, så nödgas vi, i brist på en bättre utväg, antaga,
att hr Bang läst och missförstått dessa Friedliebs ord därhän,
att han skulle menat, att sibyllisten lånat något från
ifrågavarande myth. Hvad Friedlieb afser, är emellertid något
helt annat. Sedan nämligen den tyske författaren anmärkt,
att sibyllinens skildring hvilar på gamla testamentets
uppgifter, framhåller han dock särskildt tvänne punkter, hvari den
förra skiljer sig från Genesis. Den ena är, att sibyllinen
låter Noa utsläppa dufvan först och korpen sedan, medan
Genesis följer den motsatta ordningen. Den andra är, att Noa,
enligt sibyllinen, på Guds befallning hållit botpredikningar för
folket, för att, om möjligt, frälsa det från undergång i floden,
då däremot i Genesis ingenting förmäles om sådana
botpredikningar. Därefter frågar sig Friedlieb, om sibyllinens
författare haft någon källa för denna sin senare uppgift, och
han tror sig hafva funnit denna källa i en judisk tradition,
på hvilken antydes i Josephus och i Talmud, och af hvilken
spår förekomma såväl hos kyrkofadern Theophilus i hans
försök att förklara namnet Deukalion med ropet δευτε χαλει
etc., som ock i Petrus’ 2:dra bref, där Noa kallas en
rättfärdighetens härold. På de båda senare omständigheterna syfta
de ur Friedlieb anförda raderna[1].
Att hednaguden Neptunus (Poseidon) skulle hafva
uppträdt och medverkat med den ende Gud Adonai Sabaoth,
vid syndafloden är ett oerhördt missförstånd, äfven det, i fråga
om en skrift, fullt ut så monoteistisk som bibeln och
koranen, och om en episod, sådan som den ifrågavarande
flodskildringen, hvari Gud själf framträder och uppenbarar sig
som den evige (v. 137 ff), hvari han besjunges som den
allvetande och allseende odödlige frälsaren (v. 52), den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
