Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För alla dessa var Lactantius källan. Tillsammans utgöra
värserna i Oracula Sibyllina 4,238.
2) Man kände, att ordet sibylla var en allmän
beteckning för flere sierskor, som blifvit kallade så af hedningarne,
bland hvilka de uppträdt. Detta visste man af Lactantius
och Augustinus.
3) Man kände, att dessa sibyllor skulle varit till antalet
tio, nämligen den persiska, libyska, delfiska, cimmeriska,
erytreiska, samiska, cumanska, hellespontiska, frygiska och
tiburtinska, och man visste, att den cumanska skulle hetat
Amalthea eller Demophile eller Herophile, samt den tiburtinska
Albunea. Källan för detta vetande var Lactantius och efter
honom Isidorus Hispalensis. Ur eget förråd och för att jämna
sibyllornas antal med profeternas och apostlarnas tillade
medeltiden tvänne: Europa (Europæa) och Agrippa(!).
4) Man kände den bekanta historien om sibyllan och
konung Tarquinius. Men Tarquinius är här den äldre med
detta namn, och det äskade priset för de nio böcker sibyllan
medförde till honom angifves till tre hundra filipper. Denna
historia hade man från Lactantius.[1]
5) Man kände, att Virgilius i sin fjärde eklog skulle hafva
begagnat en sibyllinsk profetia om Kristus. Detta visste man
från Augustinus. Få torde hafva läst värserna i själfve
Virgilius.
6) Man kände 27 rader af akrostiket, som förefinnes
fullständigt i sibyllinen VIII och fullständigt meddelats äfven af
Eusebius. Akrostiket hade man från Augustinus.
Härmed är allt sagdt, som medeltiden före renässansens
och humanismens dagar visste om sibyllan och sibyllinerna.
Hvad medeltiden själf tilldiktade hafva vi ej att redogöra för.
Men det bör tilläggas, emedan det icke är alldeles utan
betydelse för vårt ämne, att de Britiska öarna och särskildt »den
keltisk-iriska kulturen» lämnat framstående bidrag till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
